Presentera dig själv

Av Sofie - 2 december 2010 13:58

Då börjar vi med ämne nummer 1, mig själv.

Jag heter Sofie och är 19 år. Fyller år på hösten, den 8e oktober närmare bestämt. Jag föddes i Hammarby men när jag var runt 2-års åldern flyttade min familj till Sollentuna och där har vi blivit kvar.

Jag har två yngre syskon som är 14 respektive 17 år. En bror och en syster. Sedan så har jag min lilla kisse också, Fiona. Köpte henne för ungefär tre år sedan nu från Stockholms katthem, ett ställe för övergivna/hemlösa katter.

Jag går mitt sista år på Djurgymnasiet i Stockholm där jag läser inriktningen djurpark. En udda och speciell skola, men den är väldigt rolig. Som ni kanske förstår så tycker jag väldigt mycket om djur. Mina favoritdjur är alla stora kattdjur såsom lejon, leopard, tiger och gepard men även delfiner är ett utav favoritdjuren.

På fritiden tycker jag om att dansa och spela teater. Går en teaterkurs just nu som är hur kul som helst och i vår ska jag och en kompis börja på streetdance. Just nu när jag ändå har börjat komma in lite i teatersvängarna har jag börjat gå på små statistjobb för olika tv-serier och filmer lite här och där.

När jag var yngre var jag extremt blyg och hade svårt för att titta folk i ögonen men nu har det blivit mycket bättre och nu känner jag mig hur socal som helst. Jag älskar egentligen människor väldigt mycket och tycker det är kul att träffa nytt folk. Är väldigt öppen utav mig och kan prata på om det mesta med vem som helst. Visar även alltid vad jag känner/tycker/tänker. Hatar att gå och hålla saker inom mig.

I framtiden så vill jag antingen fortsätta med min gymnasieutbildning som jag går och läsa vidare till marinbiolog(jobba med haven och havsdjuren för er som inte kan biologiska ord :P ). Har snappat upp en skola i Göteborg dit jag gärna vill plus min drömskola som ligger i Hawaii. Men dit dröjer det nog ett tag innan jag kommer.

Eller så vill jag kanske satsa på skådespeleri. Kanske gå någon skådespelarskola i USA(har hittat en i Los Angeles som jag är helt kär i).

Eller så vill jag jobba med forskning av något slag. Kanske forska om vilda/hotade djur. Vem vet vad som kommer hända med mig?

Jag HATAR att misslyckas med saker och ting och tycker det känns jobbigt att inte alltid vara den som är bäst på allting. Vill gärna vara den som är bäst, syns/strålar mest.

Drömmer om att få flytta härifrån. Få lämna Stockholm med dess alla jobbiga minnen. Och det SKA jag lyckas med!

Allmänt

Dela

Anonym

2 december 2010 19:39

Hej Sofie!
Jag började läsa din blogg för ett tag sen, kommer inte riktigt ihåg hur jag hittade hit...
Hur som helst, jag har också gått, eller går fortfarande fast bara typ 1 gång i månaden, på Mando.
Jag kommer ihåg när jag kom dit första gången, då bodde du på heldygnsvården, jag gick dagvård. Sen försvann du och jag undrade vad som hade hänt. Sen kom du tillbaka, ännu sjukare. Jag vart så ledsen! Vi har inte pratat mkt alls, men det känns alltid jobbigt att se. SÅ skönt att se/läsa att du verkar vara på bättringsvägen! Tänkte fråga några saker, hoppas det är ok, svara på det du vill!
Äter du fortfarande på mandometern?
Hur ofta är du på Mando nu förtiden, och är du där typ hela dagarna eller bara för typ lunch eller så?
Jag har också funderat på att starta en blogg, men är lite rädd att min behandlare ska hitta den, lite privacy vill man ju ändå ha! Hur tacklar du det problemet?
Hur mycket har du kvar till din målvikt?
Har du kontakt med någon annan patient från Mando? Vet du tex hur det är med Sara från Umeå?
Kramkram!

Sofie

2 december 2010 20:27

Hej Anonym. Jag har verkligen INGEN blekaste aning om vem du är, hihi. Har under min tid på mando träffat så himla många olika människor. Du sa att vi träffades runt "min första vända". Hm, funderar fortfarande på vem du är. Vad heter du? Måste få reda på ditt namn, DÖR AV NYFIKENHET :P
Hm jo det var fruktansvärt synd egentligen. Jag kan nu i efterhand känna så stor skuld gentemot alla därborta, att jag kom tillbaka igen så mycket sjukare. Kan inte ha varit roligt att se.

Jag äter i princip aldrig med mandometern nu. Var ganska längesedan jag gjorde det faktiskt och jag tycker jag kan sköta allt utan den nu också. Den är bara en störande dum liten skitmaskin som irriterar mig.

Jag är inte alls där mycket. Kommer in 1 gång varannan/var tredje vecka och stannar då kanske 1-2 timmar och snackar av mig lite. Både jag och min behandlare tycker det är tusen gånger viktigare att jag får vara ute i det vanliga livet. Att jag inte ska fastna inne på mando. Har redan spenderat för mycket tid där inne. Aldrig igen säger jag!
Det stället har gjort mig så rubbad i huvudet och min själ har blivit skadad för alltid. Vissa saker jag upplevt därinne, speciellt på heldygnsvården är saker som jag kommer ha kvar inom mig för alltid. Kan inte känna vissa lukter/höra vissa ljud/lyssna på vissa låtar då de påminner mig allt för mycket om den hemska tiden. USH!

Jamen gör det tycker jag! Alltid skönt att kunna skriva av sig. Sedan om det blir för jobbigt med det privata kan man ju sätta lösenord på sin blogg så bara de som kan lösenordet kan läsa inläggen. Har funderat ett tag på att göra det men får se hur jag gör.

Ja, asså jag försöker ju att inte gå och bli bästis med alla jag träffade inne på heldygnsvården. Tycker itne det är så sunt att hitta massa vänner därinne. Helldre vänner från "andra sidan" om du förstår vad jag menar. Men sedan är det vissa man fastnar för ändå som man fortsätter ha kontakt med.

Från min första tid där har jag lite kontakt med Karin(blond liten tjej i 20års åldern) och LinaFina. De andra minns jag inte så mycket ifrån.
Från period nummer två har jag kontakt med min tvillingsjäl Maria och lite smått kontakt med Julia, Linn och Amanda.

Sara ja, henne har jag också kontakt med. Vi kom varann riktigt nära nu i våras då jag kom in igen och eftersom vi båda var i samma sits då, och eftersom vi var de enda två som hade rullstol inne på avdelningen satt vi mycket för oss själva och snackade. Tycker om henne hur mycket som helst! Vi snackar i telefon lite då och då och förhoppningsvis ska jag snart upp och hälsa på henne.

Men du snälla, jag MÅSTE få veta vem du är :P ;) !

Kramar

4 december 2010 01:33

vad nyfiken jag blev på vilken skola i LA du är sugen på. please tell! :)

Sofie

4 december 2010 10:58

Den heter Film & Acting School och ligger i Los Angeles.

Ångesten och depression

Kommentarer (0)

Av Sofie - 27 november 2019 13:42

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

The end of something good

Kommentarer (0)

Av Sofie - 13 juni 2017 20:07

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

OMG

Kommentarer (0)

Av Sofie - 20 maj 2017 00:10

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Jullov och julafton

Kommentarer (0)

Av Sofie - 29 december 2016 23:52

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Att vara en känslomänniska

Kommentarer (0)

Av Sofie - 3 december 2016 19:47

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...