Jag känner en enorm saknad just nu. Saknad efter min älskade prins.
Halvligger här i soffan och ser på en film på datorn. Känner mig så oerhört ensam. Ensam, liten och ynklig utan hans närhet. Utan att ha någon att kunna få lägga armarna runt. Jag älskar verkligen min prins. Så himla mycket. Trodde inte jag kunde fastna så för en kille men vad ska jag säga, I´m hooked. I´m hooked on a feeling, I´m high on believing...  

Vi umgås i princip jämt(förutom när hans plugg kommer ivägen), sover sida vid sida och gör det mesta ihop så så fort vi är ifrån varandra känns det bara fel och konstigt. Minuten efter att han har gått ut från min ytterdörr saknar jag honom. Han är den jag helst vill krama när jag känner mig ledsen. Den jag vill krama om jag får ångest samt den jag vill krama om när jag är glad. I min drömvärd skulle vi umgås varje dag men vi båda vet att det inte kommer att fungera i längden. Inte nu iallafall. Det får vi ta i framtiden när vi väl flyttar ihop(hehhe).

Nejmen det är väl sunt att få vara ifrån varandra lite så man hinner börja sakna den andra. För min skulle skulle det räcka med några timmar ifrån honom för att jag ska få en sån där extrem längtan men han behöver nog lite mer tid på sig. Dessutom som sagt har han mycket med sitt plugg och vem är jag som ska komma och förstöra för honom där? Är han jämt med mig kommer han inte kunna fokusera på sina studier som jag vet är viktiga för honom.

Slutsats: Saknar min älskade Jonas.

 

Sitter i soffan med huvudvärken ifrån helvetet. Har känt mig sådär lite halvsjuk sedan i torsdags. När jag gick hem ifrån arbetspasset i torsdags kväll gjorde hela kroppen ont + att huvudet dunkade. Såg nästan dubbelt och mådde riktigt illa. Varför blir jag, som knappt jobbar någonting , sjuk. Det finns liksom ingen mening för mig att ligga hemma och vila mig när det ändå är det enda jag gör.

Var och gymmade lite i fredags trots torsdagens feber och det fick jag sota för ordentligt nu denna helg. Har knappt orkat någonting alls. Mest legat som en klubbad säl i soffan och varit ett extremt tråkigt sällskap till stackars Jonas som säkert hade velat göra någonting annant.

Får allting lite smått ångest då jag blir febersjuk. Känner att det är så mycket saker jag BORDE göra , inte ligga här och lata mig. Jag borde egentligen vara ute och flänga varje dag, leta efter jobb som en galning(då mitt nuvarande knappt är ngt jobb, jobbar jättesällan). Sämst ever.

Vill även bege mig till gymmet och SPRINGA men gör jag det lär väl febern och huvudvärken+ halsontet stanna ännu längre.

Ska inta dagens andra kopp te nu plus glass för min hals. Det är trots allt okej när man är sjuk.

  

Spenderat halva helgen med min fina prins(som dock hade två tentor att plugga för så det blev inte så mycket till att umgås men det räcker att ha honom i min närvaro).

Jag hjälpte även en författarkompis att spela in en filmtrailer för hennes nyaste bok. Boken utspelar sig både i medeltiden och i framtiden och min uppgift blev att spela en tjej ifrån medeltiden, år 1282 närmare bestämt. Fick massa helt adoreble outfits på mig och fick skådespela lite. Jobbet gav inga pengar men det kändes ändå bra för jag fick hjälpa en god vän.

Tänkte visa er två bilder ifrån helgens inspelning

   

Inte varje gång man får vara med om något sånt   . Första gången jag ska föreställa någon från medeltiden.

Igår drog även teatern i Södertälje igång med dunder och brak. Vi håller för närvarande på med att sätta upp pjäsen "Kampen" som vår regissör skrivit själv och jag spelar två olika karaktärer där. Premiären är i slutet av september och jag är redan nervös.. UUUhhs. Ska dessutom sjunga en sång i sluten är det bestämt. Ska göra en cover av Martina Mcbride:s låt Concrete Angel.

  

Planen för idag var egentligen att fotas för en fotograf. Lärde känna henne genom gemensamma vänner på facebook och efter en träff för sisådär några månader sedan bestämde vi att jag skulle få komma till henne och ta lilte professionella bilder på mig själv. I mitt arbete som skådespelerska är det oerhört viktigt att ha bra bilder som kan representera en. Jag höll på att bli nekad ett arbete tidigare i vintras pga jag hade en "dålig" bild på mig själv. Dessutom måste bilderna uppdateras lite titt som tätt då man förändras i utseende med tiden.

Hon fick dock förhinder. Och min besvikelse blev rejält stor. Hatar när planer ställs in. Oavsett anledning. Är verkligen SÅ dålig på att handera sådant. Blir som en sju-åring, lägger mig ner och gråter sönder. Inte riktigt men nästan. 

Bestämde mig för att dra till gymmet och träna istället. Har gymkort sedan en tid tillbaks på 24/7 , var tvungen att ta det billigaste som fanns då jag knappt har pengar alls. Det funkar för mig just nu. Som sagt hade jag tänkt ta ett långt springpass samt göra lite mag och ben-övningar. Det gick SKIT. Hann knappt börja springa förns jag kände en ilande smärta i ena låret. Det gjorde så fruktansvärt ont och trots att jag verkligen försökte springa vidare gick det inte. Var tvungen att hoppa av. Har haft ont i just det låret under flera veckors tid nu och det hade precis börjar bli bättre när det nu istället blev värre igen. Seriöst??!

Har även seriöst stora problem med min rygg. På vänster sida, nästan nere vid svanskotan gör det så OERHÖRT ont. Dygnet runt. Enligt Jonas sitter mina ryggkotor helt galet och att det skulle förklara mina smärtor. Det plus att min rygg är sne redan från början. Tror jag måste bege mig till en kiropraktor eller något i den stilen. Någon som kan få trycka och knäcka mina kotor. 

Lé fotografering är ändrad till imorgon (preliminärt) så vi får hoppas fotografen inte får förhinder imorgon också.

  

Nytt år, nya möjligheter..... eller någonting. 

Jag vill gärna tro att det nya året ska bli sådär speciellt bra, något alldeles extra men helt ärligt så lär det väl se ganska likadant ut som detta år. 

"Firade" nyår hemma med en halvsjuk och trött Jonas vid min sida. Jag var själv sådär halvsjuk med huvudvärk, lite feber och muskelvärk. Ingen utgång eller fest, men samtidigt så var det inte helt fel heller att ligga hemma framför soffan med min älskade prins. Breaking bad , goda mackor och loka crush blev vår nyårskväll. Trötta som två pensionärer gick vi och la oss ganska direkt efter tolvslaget. Försökte hålla oss uppe med en dålig B-film men båda slocknade i soffan strax efter 00.30. 

Det har ännu inte startat någon "vardag" för mig. Jag har fått extrajobb som demopersonal för färskpressad juice. Företaget heter Loviseberg råsaft och jag ska helt enkelt åka runt till butiker och visa upp smakprover för deras juicer. Inte så värst svårt direkt. Kanske inte jordens roligaste jobb heller men det ger mig pengar. Har redan jobbat 3 pass och nästa vecka börjar jag igen. Hur många pass man har per vecka är väldigt olika men i snitt kanske 3pass/vecka. Så, ja det blir väl som ett extrajobb-halvtidsjobb kan man säga. 

Mina första dagar sedan nyår har spenderats med Jonas och hans familj. Vi har inte gjort något särskilt. En sak jag fortfarande inte har lärt mig att förstå är ;hur kan tiden gå så himla fort när man umgås med någon man verkligen tycker om? Vi har umgåtts konstant i liksom 6 dagar och det har gått så himla fort. Vi har varit lite lata och inte gjort så mkt heller. Vi har mest gosat och kramats samt kollat lite serier. I början när vi träffades skådespeleade vi mycket och spelade in sketcher tillsammans. Det ska vi förhoppningsvis börja med igen men problemet är att vi behöver en bra kamera man kan spela in med. Och då varken jag eller Jonas har kamera eller pengar så är det knepigt. Men det lär ordna sig framöver.  

Jag behöver också nya, fina, BRA bilder på mig själv. Både ansiktsbilder, profilbilder samt helkroppsbilder. Mycket i jobbsyfte men även för att bara ha. Behöver få känna mig lite fin och uppskattad. Behöver få känna och inse att JAG ÄR INTE FUL. 

Åter igen pengarproblemet. Känns verkligen som man behöver pengar för allt. Det finns tusentals saker man kan göra men allt jag kommer på kostar pengar. Ska man in till stan, varesig det är för att fika, shoppa, gå på bio, cosmonova , tom titts osv... kostar det pengar. AARGGGHHH.. Typiskt. 

  

Jag har haft ett segt bloggår. Inte orkar blogga så mycket pga brist på ork, inspiration samt mitt måeende som har skiftat rejält. Ska dock försöka ändra på mig och bli bättre på den punkten. Dock så har jag känt lite att "jag gör ju ändå inte så mycket om dagarna, hur kul är det att blogga om ingenting liksom"?.

Det har hänt rätt mycket detta år när jag tänker efter. Året började med att jag avslutade min behandling på Capio Anorexi Center. Jag var där endast en mycket kort period och kände rätt snabbt att "jag är för bra för det här, jag har kommit tillräckligt långt redan för att inte behöva behandling". Efter många år i diverse ätstörningsbehandlingar kände jag att jag var färdigt med allting. Det var dags för ett slut inom ätstörningslivet. Jag var redo att gå vidare helt enkelt. Så många år utav sjukdom var äntligen påväg mot sitt slut. Jag hade en bra och stabil vikt samt åt bra och tyckte inte längre att jag hade några direkta problem egentligen. Inte så stora problem som de övriga patienterna på Capio. Då jag hade kommit så pass mycket längre blev det bara jobbigt att umgås med de andra.
Insåg att det ätstörda livet inte hade givit mig ett skit!

 

Var ganska deprimerad i vintras då jag hoppade från olika jobb och inte hittade något fast jobb. Kände mig dålig och misslyckad med mig själv. Började ligga hemma och gräva ner mig själv. Hittade sedan på något sätt tillbaka till glädjen och tog mig ut för att hjälpa till i min kompis djuraffär. Hade inte hon dragit ut mig från mitt hus hade jag nog legat inne och häckat hela vintern och våren. Trivdes bra i hennes djuraffär, älskade att leka med alla hundarna och hjälpa till att stå i kassan.

 

Var på lite olika statist och skådespelarjobb. Började bygga en vänskap men killen jag idag kan kalla för pojkvän. Fann en riktigt bra vän i Jonas , vi kom varandra närmare för varje dag som gick. Började dock inte upptäcka att jag hade känslor för honom förns fram mot april då han, jag och min kompis Maria skulle sova över hos mig en helg och vi satt och såg film i min soffa då jag gav honom den första kyssen. Helt oplanerat kom den men så himla mysigt. Därefter gick det väldigt fort och när jag väl fattade att han kände detsamma för mig så bestämde vi oss för att vi skulle bli tillsammans. Och kort därpå började vi även träffa varandras familjer. Jag ÄLSKAR min prins så himla himla mycket! Är fortfarande, efter lite mer än 8 månader alldeles nykär och blir pirrig och knäsvag varje gång vi ses.

 

I somras fick jag sommarjobb på en veterinärklinik i Uppsala. Det var med handen på hjärtat en väldigt jobbig men samtidigt oerhört lärorik sommar. Dock kom jag inte helt överrens med chefen på klinken vilket skapade en rätt jobbig stämning då det endast jobbade 4 personer på kliniken. Men jag lärde mig att ge olika injektioner samt var med på mycket operationer och fick se en hel del.

I höstas började jag i en teatergrupp i Södertälje, Jonas teatergrupp,  och lärde känna ett nytt härligt häng. Blev mer säker på mig själv som skådespelerska så nu hoppas jag på fler roliga jobbuppdrag inför nästa år.

Plugade även en fysik-kurs på Komvux och klarade för en gångs skull av denna kurs som jag försökt ta två gånger tidigare. Den segern asså. Att äntligen få ha kursen avverkad.

 


Imorgon ska jag fira in det nya året med Jonas och Maria. Vi hörs igen 2015!!

Sorry om jag har varit lite off. Har verkligen behövt lägga ner tid och energi på mina fysikstudier. Var helt enkelt tvungen att lyckas ,no madder what. Annars vet jag inte vad jag hade gjort. Jag menar, att misslyckas med samma kurs tre gånger, hur dålig är man inte då på en skala?

Som vanligt under höst och vinterhalvåret har jag känt mig rätt deppad. Kan inte sätta fingret på vad det är men antagligen spelar väl mörktet in jävligt mycket. Hur kul är det när solen endast är uppe några timmar om dagen?
Har känt mig väldigt trött och ledsen, känt för att gråta varje sekund på dygnet. Känt mig sådär otroligt ensam de dagar då jag varit ifrån Jonas. Känt mig trött och seg i hela kroppen. Känt mig fet. Ja, allting dåligt som en människa kan känna. 

Jag har iallafall klarat min fysik-kurs, finally! Fick tillbaka resultatet i tisdags och jag är godkänd. Nu måste jag in i jobbsökandet igen. Jag MÅSTE få in pengar. Jag är så luspank att mina föräldrar får bekosta mina busskord, då är det illa!.

Kämpar på med skådespelandet. Har spelat in ett showreel som nästan är färdig-klippt. Lite amatörmässigt men det får funka än så länge. Vill så fruktansvärt gärna komma framåt i branschen med skådespelandet. Vill inte stå och stampa i samma grop jag gjort de senaste 3 åren. Vill få fram mitt namn på något sätt. Skapa kontaktnät med viktiga människor. Jonas ligger jävligt bra till där och då har han inte skådespelat lika länge som mig. Han får roliga spännande uppdrag och folk ringer upp honom från alla möjliga olika håll känns det som. Vill också bli som Jonas, han är nu offesiellt min förebild då det kommer till skådespeleri. 
Kan lägga ut ett klipp från en övning jag gjorde i somras på min skådespelar-skola ymperia academy. 



På tal om Jonas ska jag till honom ikväll. Can´t stand to be without him for more days. Mina känslor svalnar inte precis. Älskar min prins!!

 

Så är man hemkommen efter en mysig helg på spa:t. För att vara helt ärlig så var det inte det bästa stället direkt. Spa:t var väl det "enda" som var bra men resten var rätt skit. Vi måste seriöst fått det sämsta hotellrummet på hela stället. Inget varmvatten i kranarna samt att duschslangen var trasig så när jag skulle tvätta håret på kvällen slutade det med att hela badrummet blev nerstänkt. Haha. MEN som Jonas sa "det spelar ingen roll hur bra det är sålänge sällskapet är bra"

På onsdag börjar jag plugga fysik på Jensen vuxenutbildning . 3e gången gillt nu då. Och jag vill verkligen fixa kursen. Är ganska orolig faktiskt. Minns alla tidigare gånger då jag försökt gå kursen. Mina prestationskrav har triggat igång mina ätstörningar enormt och jag har svultit mig själv varje gång. Så pass illa att jag hamnat på sjukhus. Jag är SKITRÄDD. Finns ingen jag kan prata om detta med heller. Ingen förstår. Inte mamma, inte mina syskon, inte jonas, ingen. 

Ska dock försöka ta det lugnt och vila idag och imorgon. Hämta krafter tänka bra tankar. 
Ska till Jonas ikväll eftersom det är teater nu på måndagskvällarna (standard). Vi har fått reda på vilka roller vi ska få spela i pjäsen som ska ha premiär nästa höst. Jag ska spela tanke/samvete åt huvudrollen samt polis. Hehe. Blir alltid så glad av att komma dit och träffa alla härliga människor. Trivs där helt enkelt. Det får mig att bara rensa alla tankar och slappna av.