Så har dagen sett ut i stort sätt.
Psykologbesöket var väl kanske inte dagens höjdpunkt direkt. Men efter jag hade varit där begav jag mig mot Sickla där jag träffade en supergullig tjej som jag nydligen lärt känna. Älskar att träffa nytt folk. Så dagen blev inte så tokig ändå after all, trots det tråkigt vädret här i stan.

Imorgon ska jag bli intervjuad av en journalist om min behandling på mando. Är faktiskt väldigt taggad men samtidigt nervös. Var längesedan jag tänkt på mando över huvud taget. Hade nästan glömt bort att den världen någonsin existerat. Samtidigt som jag är glad att de finns eftersom de räddat mitt liv ett flertal gånger. Så visst är det bra att de finns. Men ilskan över att de slängde ut mig finns fortfarande kvar.

  

Hello alla små monster out there.
Jag öppnat upp bloggen nu igen efter ca 2 månaders uppehåll. Det har hänt så himla mycket på två månader. Jag känner mig som en helt ny person. Och det är jag också, fysiskt sätt iallafall. Men innuti är jag samma gamla Sofie. Lika sjuk och knäpp? Haah!

Har iallafall en ledig vecka nu innan jag ska sätta igång och jobba heltid . Nervös . Kommer jag klara det? Fan jag får inte tänka negativt nu, klart jag klarar det!
Var på arbetsintervju igår för ett helgjobb på en veterinärklinik som låg ute i tjotahejti. Haha. Men det var en rolig upplevelse anyway.

Ligger förövrigt och ser på "Paris Hilton my new bbf(best friend forever)" och det är fan underhållande. Sjukt program egentligen. Tävla i vänskap. Myskopysko .

Imorgon är det möte hos min kära psykolog. På fredag kommer absolut ingenting att hända. Någon som vill joina mig över en kaffe ute på stan får gärna hojta till. Vilka vill ses på fredag :) ?

  (old pic. just for you)

Jajamensan. Det händer faktiskt en del roliga saker denna vecka ändå.

På onsdag ska jag tillbringa hela dagen på en veterinärklinik. Ska skriva lite prov och öva på att ge injektioner till djur. Det ska bli skojj men jösses så nervös jag kommer vara. Tänk om jag gör fel. Sticker sprutan i muskeln på djuret istället för i venen eller tvärtom?!

På fredag åker jag till Emma. Alltså denna och inte förra som jag skrev.
Längtar längtar längtar.

Annars är måendet rätt kasst. Man kan väl säga att jag har ångest över allting man kan ha ångest för . Kroppen, utseendet, maten, vänner, utbildning, jobb osv. Går inte en dag utan denna jävla ångest. Ångest försvinn, ge dig av!

Fr.o.m nästa vecka startar jag upp bloggningen igen. Har saknat det rätt mycket måste jag erkänna.
Har hänt väldigt mycket sedan jag skrev sist. Känns som jag genomgått flera olika liv. Men mer om det senare.

På fredag ska jag upp till Emma-darling. Efter det kommer jag börja blogga regelbundet.

 

asså. jag måste ta hand om mig själv bättre nu. så jag kommer ha en bloggpaus. en lång bloggpaus.

puss och kram på er alla små monster där ute!

Ush vad jag har mått illa idag. Har känts som att jag har haft en sugpropp i magen typ och har absolut inte känt mig sugen på någonting idag till min stora bevikelse. Seriöst, what´s wrong. Kanske var det  gårdagen som helt sög musten ur mig? Borde kanske inte åkt och jobbat? Jag gick iallafall vid lunch-tid för kroppen pallade inte mer och jag ville inte stå där och värka svag och klen .
Har som sagt mest legat utsträckt på soffan och mått pyton.

Runt tolv-ett tiden tittade den underbara solen fram så jag slog mig ner på altanen men massa filtar, saft och en god bok och bara njööt. Blev sittandes i någonting som kändes som timmar. Fick sällskap av kissen som också uppskattade värmen och vi båda lyckades somna i solen.

Imorgon ska  jag till min psykolog som tycker jag har "ett knubbigt och runt ansikte", halleluja!
Ska man behöva svälta bort sig själv helt innan hon slutar säga så?

xoxo

Efter samtalet på scä igår insåg jag att det nog fan är dags att försöka utmana mig själv mer än vad jag gör.
Jag försöker verkligen, tro mig. Varje jävla dag är som en enda stor kamp och många gånger önskar jag bara att dagen kan få vara slut så jag får gå och lägga mig igen. Deprimerande kanske men det är så det känns.

Jag har iallafall bestämt mig att börja dricka näringsdrycker då jag har svårt att få i mig det jag ska för tillfället. Dock svider det i mig och det känns lite som en svaghet att jag måste ta till dessa drycker för att överleva men nu är det så. Försöker intala mig att jag inte är svagare än någon annan. Att detta inte är ett nederlag.

Har provat alla möjliga varianter och smaker genom åren. De flesta har jag tröttnat på ganska snabbt och vissa har jag fått kväljningar av redan efter första flaskan. Men det finns en sort jag älskar. Drack dem mycket under inläggningen på mando 2010. Fortimel yoghurt style. Jisses vad jag gillade dem. Nästan helt stört. Ibland ville jag t.o.m byta ut min mat mot de dryckerna för jag fäste mig vid dem så mycket. Kunde ligga och drömma om fortimel yoghurt style, haha.
Smakerna vanilj/citron, aprikos/persika och hallon. I´m in heaven.

Ska iallafall ge mig på att dricka en om dagen och hålla tummarna för att det gör mig någonting gott. Lite mer energi lär jag få iallafall. Det är aldrig fel. För jag vill inte gå och känna mig orkeslös. Vill inte . Vägrar.

 

Så är man hemma från resan då.
Finns så mycket jag vill skriva om. Känslorna inom mig är allt för många. Har allt för mycket tankar för att få ur mig någonting vettigt alls egentligen men jag ska försöka.

Det var en okej resa, det var det verkligen. Häftigt att gå där i staden och se alla byggnader och moskéer. Mycket annorlunda från vardagen här hemma.
Samtidigt som det ändå var väldigt jobbigt. Tyvärr. Tankarna om mat och rörelse var där dygnet runt och största delen av tiden hade jag så mycket ångest så jag inte kände mig närvarande alls. Hade stark ångest åtminstone 2 timmar efter varje måltid så jag kunde inte njuta till fullo av allt det andra vilket gjorde mig ledsen.

Försökte äta så bra det gick men jag fick nog i mig för lite om dagarna ändå vilket (såklart) ledde till enorma sug på kvällarna och jag kompenserade upp mina dagar med enorma mängder turkist yoghurt om kvällarna vilket ledde till ÄNNU mer ångest och slutade i tårar.
Det var svårt och annorlundare vid matsituationerna. Men jag gjorde det bästa jag kunde.
Jobbigt att äta ute varje lunch och middag och dessutom jobbigt att resturangägarna gick runt och "bevakade" en hela jävla tiden. Fick grymt panik över det . De menade säkert bara väl men det var sjukt jobbigt iallafall.

slänger in lite bilder någon dag nu under veckan. puss