Tiden rinner iväg så snabbt.

Insåg igår helt plötsligt att det redan har gått ett år nu. Ett år sedan jag blev intagen på mandos heldygnsvård igen med en kropp som höll på att totalt kolappsa och ge upp. Urkassa blodvärden, njurar och lever som kunde gett upp i vilken sekund som helst och ett hjärta som nästan slutat slå. Ätstörningar är verkligen inte att leka med mina vänner. Fyfan vad jag har utsatt min kropp för, och mina närstående.

Jag minns tydligt hur allting var då för ett år sedan. Hur jag nästan hade gett upp hoppet. Ville gärna låtsas att jag var stark men innerst inne var jag allt annat än stark. Förstår inte hur jag orkade hålla ut de sista månaderna om jag ska vara ärlig.

   Jag har inte riktigt insett förns nu, när jag såg denna bild hemma hos min kusin, hur otroligt dålig jag blev. Synd det. Min käke brukar inte synas sådär tydligt. Var ute på långpromenad där uppe hos morfar medan de andra satt inne och åt smörgåstårta.

  Den här är ännu värre. Sitter ute och solar vid sjön hos morfar. Jag mådde så dåligt här. Inga ord kan riktigt beskriva. Så deppad och ledsen. Jag bara gick och väntade på att saker och ting skulle bli bättre, men själv gjorde jag inga som helst försök till att förbättra någonting.

Som tur är så går allting(nästan)att fixa. Det är ett år sedan det här och jag försöker lägga allt bakom mig. Det är mitt förflutna. Ska också förbli mitt förflutna. Jag har så sjukt mycket drömmar och planer framför mig och jag tänkter inte låta någon ätstörning stå i vägen för de drömmarna. Det höll på att döda mig då och jag tänker inte låta det få göra det igen.

      Jag ser lite mer liv i ögonen.

 

paulina

19 maj 2011 20:50

Det är verkligen kul att se att det går bra för dig. Du är otroligt vacker.

Kram och kämpa på!

http://iloovemythings.blogspot.com

 

catrin

27 juni 2011 07:59

Bilderna längst ner är mycket fina på dig:)
Du har varit/är så duktigt på att kämpa, sluta aldrig med det gumman!
Puss

http://cate.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...