Ush vad dagarna går långsamt nu. Vill gärna inte låta negativ men mina dagar just nu går ut på absolut ingenting.
Har börjat gå på samtal hos en psykolog men helt ärligt kan jag inte känna någon "positiv effekt" utav det än så länge, men jag vet inte , man kanske måste låta sådana där saker ta lång tid. Frågan är bara hur länge man ska stå ut och vänta på resultat? Jag går ju dit för min skull, för att jag förhoppningsvis ska få må lite bättre. Klart som fan man vill se något resultat förr eller senare då.

Mando har typ släppt mig helt nu så de orkar jag inte ens tänka på i nuläget. Blir bara arg och sur då. För jag tycker faktiskt inte de har skött saker och ting så bra. Men jag ska behålla all min ilska inom mig och inte skriva ut vad jag känner/tycker om dem just nu.

Men då jag inte mår bra så orkar jag ju tyvärr inte återuppta pluggandet just nu. Jag vill plugga, mer än gärna, men har varken orken eller koncentrationen för det. Det kan funka om jag sätter mig ner 30minuter kanske men efter det är det som slajm i min hjärna och tankarna flyger iväg åt andra håll. Men jag tänker ändå försöka skriva några tentor så får det gå som det går. Allt pluggande sker även på hemmaplan eftersom jag inte orkar åka in till skolan och sätta mig på föreläsningarna. Min energi räcker inte till för det just nu. Fortfarande för svag för sånt.

Som toppen på moset förlorade jag mitt extrajobb nu i veckan. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det var lite min moror, min motivation, så just nu vet jag ärligt talat inte riktigt varför jag ens kämpar eller försöker. Svårt att se meningen med allting nu. Samtidigt så vill jag inte lägga mig upp och ge upp om livet. För det kan ju inte vara såhär hela tiden. Det hoppas jag inte iallafall. Fyfan.

Mina dagar nu går ut på att ligga hemma i soffan och se på tv eller vara inne på datorn, plugga lite (det lilla jag orkar) samt söka efter nya jobb. Roligt liv. Not. Men slutklagat nu. Nu ska jag sätta på en film som jag kan somna till.