Vet inte vart jag ska börja någonstans just nu. Vet inte ens varför jag ska sätta mig och skriva nu när jag mår såhär som jag gör nu.
De senaste dagarna har jag känt en obehaglig känsla inombords. Som att jag går omkring med en stor stenklump i magen. Känner mig rastlös, orolig, ledsen och så fruktansvärt ensam. Blir så arg på mig själv. Varför kan jag bara inte få må bra? Jag vill inte ha fler kvällar då jag gråter mig själv till sömns. Orkar inte gråta längre.

Det känns inte som att jag har någon som riktigt förstår sig på mig. Har ingen nära som jag kan prata med eller som kan krama om mig då allt känns tungt. Känner mig så fruktansvärt ensam. Många som jag trodde var mina vänner har den senaste månaden "övergett" mig och det gör så ont i bröstet på mig. De som jag trodde fanns där för mig.

På toppen av moset går skolan åt skogen. Jag kämpar och kämpar men ändå är det lika svårt. Och min lärare vill inte hjälpa mig för enligt honom ska jag "läsa mer i boken" , då kommer jag förtå. Men om jag läser och ändå inte förstår, vad fan ska jag göra då? Kanke ÄR jag dum? Blir så arg....åååååh ##%%¤#¤¤""*^*

DESSUTOM har jag ätit så sjukt mycket nu ikväll så jag ligger här i sängen alldeles spyfärdig. Lyckat Sofie, lyckat.

Okej, förlåt för klagoinlägg men ibland måste det komma ett sånt också. Bye!