b

27 februari 2013 13:27

hej fina du!
vill bara skriva och säga att du aldrig ska sluta kämpa! jag känner igen mig i mycket i din historia då jag också varit på mando (med negativa erfarenheter) och har gått över till scä. även om det inte känns som om det kommer ske en ljusning för dig just nu så är jag övertygad om att det kommer lossna. Ge inte upp hoppet. Min erfaranhet av scä är positiv när man väl kommit in i vården där. men det kan ta tid. så häng kvar och försök kämpa mot din sjukdom så gott du kan på egen hand. och åk på alla tider där som du får, och föreläsningar etc. och när du väl hamnar på det ställe som passar vart du befinner dig i din sjukdom så ge det en ärlig chans en gång för alla, så att du kan bli frisk och fri en gång för alla!
jag hoppas du en dag kan ta tillvara alla den potential du besitter, du verkar vara en oerhört begåvad tjej!
jag hejar på dig!

ps. har du funderat på att skaffa en mentor genom anorexi och bulimikontakt?
ps.2 har du funderat på capio. de har dagvård i sollentuna tror jag

Sofie

27 februari 2013 21:15

tusen tack för förslagen. en mentor har jag funderat på under vissa perioder men kostar inte det pengar? och vad gör man med sin mentor liksom? vill gärna inte belasta någon för mycket.
capio är ju som du säger även ett alternativ. det ligger även nära mig så det går lätt att ta sig dit. men ja det blir nog dagvård isåfall eftersom jag verkligen verkligen inte vill läggas in en gång till. kosta vad det kosta vill men nog ska jag fixa en dagvård isåfall. gillar capios arbetssätt med kbt och hela köret.

tack för ditt stöd. kram

b

27 februari 2013 13:30

hej igen,
tänkte bara att du kanske kan gå in på ett matschema du haft på mando för att få en viss trygghet innan du kommer i en riktig behandling. det matschemat är ju noggrannt uträknat för dig. då vet du att du kan lita på det. lycka till =)

Sofie

27 februari 2013 21:12

jag har visserligen massvis med olika matscheman därifrån men är livrädd att följa dem då jag fuskat så mycket under vissa utav mina inläggningar där vilket har gjort så de varit tvungna att höja mina scheman hela tiden.
sista inläggningen fuskade jag dock inte utan körde rakt ut men just det schemat har jag lyckats slarva bort där hemma. men jag har några små aningar om vad den innehöll.

En tjej

4 mars 2013 13:11

Hejsan.
Jag läser din blogg ibland och tänker på hur du känner. Jag vet inte riktigt varför jag gör det men ibland mellan orden känner jag igen mig men långt ifrån i allt eftersom din historia är din och inte min och tvärt om. Vill önska dig lycka till. Du verkar ha insikt jag ska inte komma och predika. Du är ditt liv, du måste själv hjälpa dig minst lika mycket som någon annan. Av det jag läst får jag uppfattningen om att du litar mycket på att andra kan hjälpa dig. Typ de inom vården. Jag vet att du kämpar själv också. Det läste jag ju. Lita inte för mycket på att andra kan ordna upp för mycket. Det är bara en liten liten hjälp i det stora tänket som är ditt. Allt det här vet du ju nog men jag kanske också har helt fel. Ville skriva det jag kände och jag vet inte riktigt varför som sagt men jag tror jag vill att du ska bli fri och må bra. Man läser väl trots allt bloggar för att tänka till på saker och andras liv. Så nu tänkte jag på ditt. Ha det fint. Ha ditt liv som dig och ingen annan. Och när det är svårt är det att försöka tills det går. Jag kan kanske ana hur det känns, eller jag kan. I alla fall just det där att resa utan att vara där. Att allt händer, men man önskar man var där. På riktigt.