När orkar man inte? Man ska lyssna på sin kropp när man inte orkar, men när orkar man inte? För mig har det tidigare varit en svår ekvation att lösa. Vadå, orkar inte? Det är väl bara att orkar, att köra på och fortsätta lite till och lite till. Så länge man står på benen så orkar man väl? Jag tror att det handlar om en lång tids nochalerande av kroppens signaler, dess försök att tala om för mig att nu räcker det. Tillslut stänger kroppen helt enkelt av. För en stund. För den inser att det inte är någon idé att så mycket som ens viska längre, för den blir ändå inte hörd. Tills en dag då den skriker rakt ut, ett ganska ljudlöst skrik som skakar om hela kroppen likt ett jordskalv. DÅ tar det stopp. Då orkar man inte mer. 

Sådär är det inte idag. Idag har jag kommit längre. Idag vet jag bättre. Jag vet att jag inte behöver rasa ihop gråtandes i en hög för att kroppen inte orkar. Kroppen är min vägvisare. Min inre vägvisare som behöver respekteras. Den behöver lyssnas till för att jag ska må bra. Den behöver respekteras för att inte tystna. Att orka är individuellt, att inte orka är förändligt, från tid till tid. Det är okej att inte orka alltid.

Just nu är jag inne i en time-out. En paus. Jag går på sparlåga just nu. Jag behöver mycket vila och behöver säga nej mer än vanligt, även till saker jag tycker är roliga och intressanta. Just nu orkar jag mindre än vanligt. Jag sover mycket. Jag föredrar att ligga hemma istället för att gå ut.

Det känns skönt att kunna acceptera. Såhär är det just nu. Jag behöver vila. Min kropp försöker tala om det för mig. Och jag måste lyssna på min kropp. Så jag säger nej. Jag rensar bland mina åtaganden. Gör så lite som möjligt. Anstränger mig så lite som möjligt.

Visst kommer tankarna upp;

• Du gör ingenting
• Du sover bort din dyrbara tid
• Du är lat
• Du gör ingen nytta 

Alla dessa tankar. Alla känslor. Det är endast tankar och finns egentligen ingen sanning i det. En gång en duktighetsprinsessa alltid en duktighetsprinsessa? Det är en stor utmaning för mig att brottas med alla duktighetskraven. Ibland behöver jag lite hjälp. Stöd. Någon som påminner mig om att det faktiskt är okej. Om att jag inte behöver planera och vara i farten hela tiden. Om att det är just det här jag behöver, ta det lite lugnare just nu. 

  

 

J

7 mars 2014 16:56

Detta är bara så superbra formulerat och skrivet, wow! o.O men också obehagligt träffsäkert...

Ärligt talat så behövde jag nog läsa exakt det du skrev exakt nu, behövde höra det här för min egna del, behövde läsa det för att ta min kropps signaler seriöst. Tack för inlägget!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...