Sommarlovet hade gått och det var dags för mig att börja skolan igen efter drygt ett halvårs uppehåll. Jag skulle börja om 3an i gymnasiet.

Del 10 , gymnasiet
Eftersom jag inte helt hade skött min behandling under sommaren hade jag gått ner lite i vikt när jag åter igen kom tillbaka till mando i slutet av augusti. Min behandlare blev ganska arg och besviken på mig och menade på att han verkligen hade trott på mig och så missbrukar jag hans förtroende. Både han och läkaren tyckte inte att jag var redo att börja skolan igen eftersom jag egentligen var tillbaka nere på rullstolsvikt. Men jag grät, bönade och bad om hur otroligt viktig skolan var för mig så vi gjorde en överrenskommelse om att jag skulle få läsa ett ämne i veckan, tills jag hade fått upp min vikt lite mer.

  Glad tjej som ska börja skolan igen!


Med min behandlares ord i öronen började jag kämpa på ordentligt med maten. Då jag kämpade på så bra behövde jag inte vara på mando så mycket utan endast tre dagar i veckan. Min behandlare tog med mig ut på små äventyr, fika, bowling, promenad osv och jag började få tillbaka min livslust igen.

Jag började även komma in i den nya klassen och fick en del nya vänner. Tillsammans med dem så var jag b.la ute och festade för första gången i mitt då 18 åriga liv. Försökte leva som en helt normal frisk människa helt enkelt.

I november bestämdes det att jag äntligen skulle få börja plugga heltid i skolan. Jag var överlycklig. Vägde fortfarande väldigt lite men ändå så pass mycket så jag fick lov att gå i skolan.

    

I mars 2011 åkte jag iväg på skolpraktik ner till Göteborg i fem veckor för att jobba på Universeum. Det blev ett par väldigt händelserika veckor. Jag fick för första gången någonsin öva på hur det var att leva och klara sig helt ensam. Bodde själv på ett litet vandrarhem i centrala Göteborg. Maten gick helt okej, jag åt inte efter mitt matschema utan små-åt lite hela tiden under dagarna och kände mig nöjd med det. Jag hade riktigt roligt på min praktikplats och trivdes med mina kollegor.

MEN sedan hände det en sak som inte borde ha hänt. Jag var med om ett våldtäktsförsök utav ett gäng äldre killar på vandrarhemmet där jag bodde. Det var hemskt och hela jag blev förändrad efter den händelsen. Jag var så otroligt rädd så att jag inte vågade mig ut i allrummet som fanns eller vågade mig ut till köket . Jag vågade inte vara där av rädsla för att stöta på någon utav killarna vilket bidrog till att jag inte vågade gå och laga någonting att äta. Så mina tre sista veckor där levde jag på blandsaft och mackor. Inte den bästa dieten direkt men det blev som det blev. Fast denna gång var det INTE pga ätstörningen.

       

Jag gick ner i vikt under min praktikperiod. Dock så lyckades jag återhämta vikten när jag hade varit hemma ett par veckor. Hade många långa samtal med min behandlare som förstod mig. Han kramade om mig massor och sa att han inte skulle bli sur för att jag tappat i vikt. Att han istället tyckte jag var enormt modig som trots allt orkade genomföra praktiken. 

Våren led mot sommar och det var dags för mig att ta studenten. Det var både med glädje och sorg som jag lämnade min älskade gymnasieskola. Det hade trots allt hänt otroligt mycket under mina år i den skolan. Jag hade kommit både lärare och elever riktigt nära så det var med en ganska stor sorg inombords som jag sprang ut från skolan, hoppade upp på det där flaket och vinkade "hejdå" till min gymnasieperiod.
Veckan innan studenten hade vi middag för alla lärare och elever. En middag där jag bestämde mig för att hålla ett tal om "min resa" under gymnasietiden. Jag fick applåder och stående ovationer. Folk grät och kramade mig massor efter det där talet. 

       

Jag hade ett väldigt bra sommarlov faktiskt. Psykiskt sätt mådde jag bättre än på länge även fast vikten gick ner litegrann men jag orkade liksom inte direkt bry mig om det. Jag gick till mando kanske en gång var tredje vecka och pratade men mer än så var det inte. Så jag kunde ställa och styra med maten ganska mycket om man säger så. Jag åt väldigt oregelbundet denna sommar . Vissa dagar åt jag bara glass och ibland kunde det gå nästa ett helt dygn utan att jag åt. 

I slutet av sommaren fick jag besked om att jag hade kommit in på naturvetenskapligt basår på universitetet. Jag ville gå den eftersom jag ville kunna få betyg i alla naturämnena för att senare kunna söka till veterinärlinjen eller marinbiologlinjen. Och i min gymnasieskola läste man inte fysik eller kemi. Så i början av september startade jag där.. 

Vad som hände där får ni läsa om senare....

 

paulina

19 mars 2014 21:06

Jag har läst din blogg i flera år och verkligen älskar dig. När jag fick läsa om våldtäktsförsöket så reste jag mig och nästan slog näven i datorn! Det kan vara väldigt konstig hur man kan reagera på något även om jag aldrig träffat dig. Men just nu är jag så arg att jag vill mörda någon!

Kram på dig fina du!

http://iwritesinsnotmistakes.blogspot.se

Sofie

20 mars 2014 01:15

Ja vad ska jag säga, jag hamnade helt enkelt på fel ställe vid fel tillpunkt.
Nu i efterhand kan jag dock bli jävligt arg och sur på dessa killar som gjorde detta mot mig och som förstörde min praktik.

Fint att du bryr dig

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...