Minns ni att jag skrev om min resa- min ätstörningshistoria. Har inte skrivit på den sedan april 2014 , orkade väl helt enkelt inte fortsätta men tänker nu skriva en fortsättning. Om ni vill ha en liten summering och återblick om vad som hänt se kategorin "Sofie's historia"
Det här är iallafall om hur jag blev inlagd på mando en 3e gång efter att ha failat med plugget.

Del 12: Mando 3e gången gillt.
Efter att ha blivit totalt utbränd från skolan var jag tvungen att läggas in en 3e gång på mando. Rätt less på det hela nu faktiskt. Hade noll lust att spendera mina dagar i den lokalen , bråka och fightas med personalen dygnet runt. Önskar jag hade kunnat fixa allting hemma men det funkade ju inte.
Min vikt här var inte alls lika farligt låg som då jag lades in två år tidigare men ändå på rullstolsgränsen. Hade ett bmi på runt 13,4 vid det tillfället och var åter igen tvungen att säga hej till rullstolen. Men bara för en kortare period.

Fick en ny, kvinnlig behandlare , M, som jag från början upplevde ganska hård men sedan lärde mig att älska. Behövde bara ha rullstol i 2 veckor tack gode gud då min kropp svarade väldigt bra på maten jag började äta. Det var dock även det jobbiga. Kroppen var så extremt uttorkad så jag gick upp i vikt väldigt fort och fick sån panik! Orkade inte med att se min kropp växa. Fick extrema panikattacker om dagarna och försökte tätt därpå ta mitt liv. Hamnade på psyket i ett par dagar men återvände sen igen till mando. Som jag skrev i förra historia-inlägget hade jag fått ett ultimatum utan läkaren och min förra behandlare och det var att jag bara fick 8 veckor på mig på heldygnsvården. Inte mer och inte mindre. Efter dessa 8 veckor skulle jag vara tvungen att sluta på mando helt. Ingen dagvård, inga samtal, ingenting. De trodde inte att de kunde hjälpa mig där och trodde jag egentligen behövde någon annan hjälp.

Så jag slängdes ut i vardagen igen som om ingenting hade hänt. Hade lyckats ta mig upp till bmi 16 och var fortfarande väldigt smal med massa anorektiska tankar i mitt huvud. Var så himla arg på mando för att de bara släppte mig i det stadiet och kände mig övergiven och besviken. De erbjöd mig en psykolog i sollentuna som jag kunde gå och prata med men jag kände lite "fuck that" och bestämde mig istället för att jag "skulle försöka svälta mig till döds igen" istället. Så får de allt se vad det är dom gjort. Som sagt. Dag 1 efter att jag hade slutat på mando började jag svälta mig igen och på knappt en månad hade jag tappat allt jag gått upp där och litet till.

NI får läsa om vad som hände sen i nästa del.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...