Blää, ligger här i sänger framför datorn med den där klassiska kvällsångesten. Ni vet när man tänker igenom och sorterar alla tankar man haft under dagen. Även den där ångesten över nästa vecka börjar växa sig större och större ju närmare måndagen vi närmar oss. Ångesten och oron över att inte ha någon direkt vardag eller rutin om dagarna. Inte ha någonstans att gå om dagarna. Min asperger vill ha rutiner annars freakar den ut och blir helt galen. Imorgon blir det visserligen provjobb för min del, great, då har jag morgondagen planerat, iallafall halva dagen. 

Helt ärligt, jag har tjatat om det redan men det tåls att upprepas igen. Jag hatar att inte ha jobb. Känner mig så fruktansvärt dålig rent ut sagt. Som en bortskämd ungdom som lever på föräldrarnas pengar. Som att jag inte ens försöker anstränga mig utan bara glider runt på ett bananskal och får allting serverat. Känner mig så elak när de andra kommer hem till huset om kvällarna, supertrötta efter att ha jobbat hela dagen och börjar laga middag medan JAG bara sitter där framför tv;n i soffan. Snacka om dåligt samvete. 


Ska försöka släcka ner och sova snart då jag ska befinna mig ganska tidigt imorgon på restaurang ciaociao för provjobb (och eventuellt en anställning, peppar peppar)

Ja,  denna lördag började med en arbetsintervju(som inte alls visade sig vara den intervjun som jag trodde att det skulle vara med det är en annan sak  ).

Underbart väder här i Stockholm idag. Efter min lilla vandring inne i stan hann jag hem och få någon timmes solning på altanen hemma hos mamma.

Juste, för er som kanske inte vet. Jag har blivit av med mitt underbara jobb på Himmelska Hundar. Det var inte mitt fel heller utan ägarna som har fått för sig att sälja caféet så då kan jag inte jobba kvar helt enkelt. Vet inte ens om jag kan säga att jag har jobbat där då jag endast hann vara där 1½ månad. Känns ganska meningslöst egentligen.
Men NU bannemig ska jag ha ett jobb. Innan sommaren ska jag ha jobb så jag kan jobba järnet hela sommaren och sedan i höst/vinter åka till Kangaroo Island . Yeah!

  

Jag är som jag kanske sagt till er nominerad till Ymperia film academy;s stipendie 2014.

Om man vinner får man 10st gratiskurser vilket för mig skulle vara helt AWSOME då jag både älskar att vara där samt är urfattig som en liten disktrasa just nu så jag har inte råd att gå någon kurs.

Här har ni min nomineringsvideo . HAHA, så fail menmen...

Gå in på www.ymperia.com/sofie för att se hur man ska rösta :)


  

Tror jag ska byta namn på min blogg. Inte byta blogg utan alltså enbart namn.
Från soffiproppen.bloggagratis.se ----------->  vanjasofie.bloggagratis.se

Låter lite bättre liksom. Så om någon dag eller två byts bloggnamnet .   

Våffeldagen idag!
Tidigare år så har jag aldrig vågat äta någonting. Jag har sagt att jag visst åt men ska sanningen fram så gjorde jag det aldrig. Tog våfflor men slängde dem.

Idag har jag lite halvt tvingat i mig två våfflor. Jag är egentligen inte jordenst största våffel-fan och brukar bli lite lätt illamåeende då jag äter våfflor men jag kände att vafan, lite måste jag få i mig iallafall. And so I did. Två våfflor med extra grädde I och PÅ våfflorna. Mätt? Ja Illamåeende?Lite. Men åter igen. Man äter ju inte våfflor varje dag direkt. Inte jag iallafall. Det blir snarare 1-2 om året. Så då får man passa på.   

Enyoj your waffles

 

Tjenatjena!

Gårdagen spenderades med min fina sysssling Sara. Matlagning samt promenad inne i stan stod på schemat och det blev en riktigt lyckad dag. Varför umgås vi inte mer hon och jag? Ganska löjligt då vi faktiskt bor i samma stad. Jaja. Sara åker till Nya Zeeland nu på måndag och jag insåg snabbt att jag kommer sakna henne rejält. Hennes resa får mig dessutom att tänka på min egna Australien-resa senare i år. Som jag längtar!

Inne i stan gick vi förbi pressbyrån och jag fick syn på de nya LOKA smakerna "Pear Ice Pop" och "Vanilla Soft Serve IceCream" Var ju helt enkelt bara tvungen att köpa dem och provsmaka då jag älskar alla former utav udda kombinationer och smaker. 

Den första smakade lite som päronsplitt/piggelin. Den var härligt fräsh och fick mig att tänka på sommaren. 
Den andra smakade hör och häpna, faktiskt riktig vaniljglass. Så himla sjukt, but it did. 

Kan ju verkligen rekommendera er att testa dem! 

 

Sommarlovet hade gått och det var dags för mig att börja skolan igen efter drygt ett halvårs uppehåll. Jag skulle börja om 3an i gymnasiet.

Del 10 , gymnasiet
Eftersom jag inte helt hade skött min behandling under sommaren hade jag gått ner lite i vikt när jag åter igen kom tillbaka till mando i slutet av augusti. Min behandlare blev ganska arg och besviken på mig och menade på att han verkligen hade trott på mig och så missbrukar jag hans förtroende. Både han och läkaren tyckte inte att jag var redo att börja skolan igen eftersom jag egentligen var tillbaka nere på rullstolsvikt. Men jag grät, bönade och bad om hur otroligt viktig skolan var för mig så vi gjorde en överrenskommelse om att jag skulle få läsa ett ämne i veckan, tills jag hade fått upp min vikt lite mer.

  Glad tjej som ska börja skolan igen!


Med min behandlares ord i öronen började jag kämpa på ordentligt med maten. Då jag kämpade på så bra behövde jag inte vara på mando så mycket utan endast tre dagar i veckan. Min behandlare tog med mig ut på små äventyr, fika, bowling, promenad osv och jag började få tillbaka min livslust igen.

Jag började även komma in i den nya klassen och fick en del nya vänner. Tillsammans med dem så var jag b.la ute och festade för första gången i mitt då 18 åriga liv. Försökte leva som en helt normal frisk människa helt enkelt.

I november bestämdes det att jag äntligen skulle få börja plugga heltid i skolan. Jag var överlycklig. Vägde fortfarande väldigt lite men ändå så pass mycket så jag fick lov att gå i skolan.

    

I mars 2011 åkte jag iväg på skolpraktik ner till Göteborg i fem veckor för att jobba på Universeum. Det blev ett par väldigt händelserika veckor. Jag fick för första gången någonsin öva på hur det var att leva och klara sig helt ensam. Bodde själv på ett litet vandrarhem i centrala Göteborg. Maten gick helt okej, jag åt inte efter mitt matschema utan små-åt lite hela tiden under dagarna och kände mig nöjd med det. Jag hade riktigt roligt på min praktikplats och trivdes med mina kollegor.

MEN sedan hände det en sak som inte borde ha hänt. Jag var med om ett våldtäktsförsök utav ett gäng äldre killar på vandrarhemmet där jag bodde. Det var hemskt och hela jag blev förändrad efter den händelsen. Jag var så otroligt rädd så att jag inte vågade mig ut i allrummet som fanns eller vågade mig ut till köket . Jag vågade inte vara där av rädsla för att stöta på någon utav killarna vilket bidrog till att jag inte vågade gå och laga någonting att äta. Så mina tre sista veckor där levde jag på blandsaft och mackor. Inte den bästa dieten direkt men det blev som det blev. Fast denna gång var det INTE pga ätstörningen.

       

Jag gick ner i vikt under min praktikperiod. Dock så lyckades jag återhämta vikten när jag hade varit hemma ett par veckor. Hade många långa samtal med min behandlare som förstod mig. Han kramade om mig massor och sa att han inte skulle bli sur för att jag tappat i vikt. Att han istället tyckte jag var enormt modig som trots allt orkade genomföra praktiken. 

Våren led mot sommar och det var dags för mig att ta studenten. Det var både med glädje och sorg som jag lämnade min älskade gymnasieskola. Det hade trots allt hänt otroligt mycket under mina år i den skolan. Jag hade kommit både lärare och elever riktigt nära så det var med en ganska stor sorg inombords som jag sprang ut från skolan, hoppade upp på det där flaket och vinkade "hejdå" till min gymnasieperiod.
Veckan innan studenten hade vi middag för alla lärare och elever. En middag där jag bestämde mig för att hålla ett tal om "min resa" under gymnasietiden. Jag fick applåder och stående ovationer. Folk grät och kramade mig massor efter det där talet. 

       

Jag hade ett väldigt bra sommarlov faktiskt. Psykiskt sätt mådde jag bättre än på länge även fast vikten gick ner litegrann men jag orkade liksom inte direkt bry mig om det. Jag gick till mando kanske en gång var tredje vecka och pratade men mer än så var det inte. Så jag kunde ställa och styra med maten ganska mycket om man säger så. Jag åt väldigt oregelbundet denna sommar . Vissa dagar åt jag bara glass och ibland kunde det gå nästa ett helt dygn utan att jag åt. 

I slutet av sommaren fick jag besked om att jag hade kommit in på naturvetenskapligt basår på universitetet. Jag ville gå den eftersom jag ville kunna få betyg i alla naturämnena för att senare kunna söka till veterinärlinjen eller marinbiologlinjen. Och i min gymnasieskola läste man inte fysik eller kemi. Så i början av september startade jag där.. 

Vad som hände där får ni läsa om senare....