Så himla skönt, jag tackar gudarna för att jag har överlevt även denna helg då helgerna här är de absolut värsta. Det är så dött och trist, patienterna från dagvården är hemma och chillar, med andra ord har personalen här extra noga koll på en och har ögonen på en extra mycket. Man blir inte lämnad fred för en sekund och det är oerhört frustrerande.

All personal är på mig just nu om min rullstol. Jagar efter mig med den hela tiden och då menar jag det. Så fort jag reser på mig för att sträcka mig är de på mig och jag får höra; - vart ska du någonstans? Sätt dig ner eller jag sjutsar dig.

Imorgon ska det tas ny vikt och jag hoppas jag gått upp lite då så jag slipper rullstolen. Hoppas på possetivt resultat för jag vill inte ha den längre. Vill inte vill inte VILL INTEEE. Om någon ändå kunde fatta det  . Fatta hur det känns för MIG.