Tjena tjena. Sitter hemma i huset just nu. Är hemma på permission ifrån mando idag och ska tillbaks dit ikväll. Det känns faktiskt helt okej just nu. Jag mår helt okej(bortsett från att jag har en infekterad finne i ansiktet som bultar). 
Alldeles nyss kom jag och mamma hem efter en snabb shoppningrunda där jag införskaffade lite nya prylar till mig själv varpå vi avslutade det hela med en fika på Waynees. Jag njöt verkligen inombords och det var så gott så jag ville gråta. Det bästa med allt var att det kändes så himla bra efterråt också. Inga som helst tankar på något sätt.
Det normala livet börjar komma tillbaka till mig igen. Jag kan se ett slut på allt elände.  

På tal om ätstörningar.  Fyfan vad jag känner mig trött på allt som har med det att göra just nu. Det är ta mig fan dags att dra sig ifrån dem en gång för alla. 
Jag är SÅ trött på all typ av vård. Mando är bra om man behöver dem men eftersom jag ändå kommit så pass långt i min sjukdom ser jag inte längre vitsen med att vara där. Egentligen ville jag ta den här sista chansen och få hjälp en gång till för att jag ville på något sätt "komma tillbaks på banan igen" , komma in i rutiner igen. För helt ärligt , den alldra största delen av min sjukdom jobbade jag bort för över 1½ år sedan. Nu är det bara den lilla pyttesnutten kvar.
Min kropp har svarat  bra på behandlingen so far och jag har nog lagt på mig en hel del. Eller rättare sagt, jag HAR lagt på mig en hel del. En del av mig, dvs det som fortfarande är "den dumma sidan" hatar det samtidigt som jag också vet att det är bra för mig. Ju mer jag lägger på mig desto bättre kommer jag förmodligen må. Men det är svårt att försöka inte tänka på hur man ser ut, jag menar, det är ju exakt det som jag alltid har tänkt på förut.
Försöker som sagt att lägga fokus på annat. Och inte titta på de andra och börja jämföra mig allt för mycket. Fast det är samtidigt svårt när man lever instängd i ett rum fullt med ätstörda killar och tjejer. Svårt att inte se på dem och tyst rangordna i sitt huvud"är  jag smalare än hon" "är hon smalare än mig" 
Just därför känner jag inte att mando är bra för mig heller. För nu när jag faktiskt har viljan så vill jag inte bli stoppad utav de sjuka människorna. Vill inte bli nerdragen igen. Vill inte sitta vid ett bord där det bara är jag som käkar utav maten. Vill inte leva i en miljö där det ständigt är ångest och oro och man ständigt ser folk som mår piss. Jag är för bra för det! För bra för mandos heldygnsvård. Visst var det en bra kickstart för mig och jag behövde få hjälp med att börja gå upp i vikt  men nu kan jag ta över på egen hand. För jag vet ju hur jag ska nå mitt mål. Kan allting redan. Har alla verktygen som behövs. Kan inte ta in mer lärdom på mando. 

Men de har trots allt gjort ett sjuhelsike bra jobb med mig och mina tankar ändå. Jag menar, för 2 år sedan var läget helt annorlunda. För 2 år sedan hade jag aldrig klarat mig igenom en hel måltid eller kunnat gå ut och fika OCH dessutom njuta av det.  Så det har ändå hänt sjukt mycket positiva saker om man säger så. 
Just DÄRFÖR ska jag snacka med läkaren på mando imorgon om utskrivning. Han borde förhoppningsvis förstå mig. 
Och när jag skrivits ut härifrån ska jag ALDRIG besöka någon ätstörningsklinik igen. Never ever. Ska aldrig behöva göra det. Det är ett löfte jag lovat mig själv. Och det ska jag hålla.

<3 

 

Emelie

11 mars 2012 23:44

Helt rätt inställning sofie! DU är för BRA för det här!! :) <3
Du är sjukt duktig som gör det här och kämpar på den sista biten! :D Puss!

http://nuheffaklumpen.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...