Mår lite sådär. Sitter hemma framför tvn just nu har allmänt tråkigt.
Har fått lov av min behandlare att vara hemma mer nu(eftersom det ändå funkar helt okej)i inväntan på läkaren på mando. Han har tydligen tid för mig den 2a april vilket känns som sjukt lång tid men det är bara att vänta.

Har dock funderat kring mando. De är ändå bra för mig. Jag kan hålla med om att jag inte behöver den där intensiva vården nu, dvs behöver inte heldygnsvård för det är jag för grym för, haha. Men det vore ändå skönt att ha en kontakt där att kunna prata och ventilera sig med om jag skulle behöva det.
Just nu lever jag ändå väldigt skyddat. Är mest hemma och så. Det händer inte så mycket. Men jag vet att jag kommer börja plugga och jobba senare och då kommer alla dessa krav och press komma. Då kommer jag känna mig stressad och känna att jag måste vara sådär bäst igen. Och det är då allting kan gå fel igen.

Vill absolut inte hamna i den mörka spiralen igen. För jag vet hur dåligt jag mådde då. Jag vill inte behöva läggas in igen, behöva åka rullstol .
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag INTE var rädd och oroad inför framtiden.

Hade ett långt samtal med min behandlare igår. Försökte verkligen öppna mig och berätta om hur jag kände och tänkte om tiden efter mando. Att jag kanske skulle ta den korta tiden jag ändå har kvar på mando och göra någonting bra av den tiden. Att jag kanske inte vill skrivas ut helt just nu heller utan fortfarande kunna komma dit och prata av mig, planera mer inför framtiden och försöka hitta lösningar på hur jag ska agera för att inte hamna i de där fällorna igen.

Började gråta inne hos henne. Tårarna forsade och jag sa att jag kände mig så förvirrad över allting. Om jag valde rätt beslut. Hon kom fram till mig, gav mig en stor varm kram och sa att jag var klok och modig som valde att stanna. Att det var ett mycket vuxet beslut av mig och att jag skulle vara stolt över mig själv.
Efterråt kändes det lite bättre. Jag har seriöst jordens finaste behandlare. Hon är så fin, bryr sig så himla mycket. Hon vill verkligen att det ska bli bra för mig. Älskar hennes uttryck "Det bor en stor och stark tiger inom dig, plocka fram den tigern". Haha. Hon tänkte nog på att jag hade en stor tröja med just en tiger på mig första dagen då vi träffades. Hon är super iallafall och peppar och stöttar mig som ingen annan. Tacksam över att få ha kvar henne som stöd några veckor till.

Ska ut i solen snart men innan dess är det lunch. Måste försöka äta mina måltider nu. För jag vet att jag kan.