Mår lite sådär. Sitter hemma framför tvn just nu har allmänt tråkigt.
Har fått lov av min behandlare att vara hemma mer nu(eftersom det ändå funkar helt okej)i inväntan på läkaren på mando. Han har tydligen tid för mig den 2a april vilket känns som sjukt lång tid men det är bara att vänta.

Har dock funderat kring mando. De är ändå bra för mig. Jag kan hålla med om att jag inte behöver den där intensiva vården nu, dvs behöver inte heldygnsvård för det är jag för grym för, haha. Men det vore ändå skönt att ha en kontakt där att kunna prata och ventilera sig med om jag skulle behöva det.
Just nu lever jag ändå väldigt skyddat. Är mest hemma och så. Det händer inte så mycket. Men jag vet att jag kommer börja plugga och jobba senare och då kommer alla dessa krav och press komma. Då kommer jag känna mig stressad och känna att jag måste vara sådär bäst igen. Och det är då allting kan gå fel igen.

Vill absolut inte hamna i den mörka spiralen igen. För jag vet hur dåligt jag mådde då. Jag vill inte behöva läggas in igen, behöva åka rullstol .
Men jag skulle ljuga om jag sa att jag INTE var rädd och oroad inför framtiden.

Hade ett långt samtal med min behandlare igår. Försökte verkligen öppna mig och berätta om hur jag kände och tänkte om tiden efter mando. Att jag kanske skulle ta den korta tiden jag ändå har kvar på mando och göra någonting bra av den tiden. Att jag kanske inte vill skrivas ut helt just nu heller utan fortfarande kunna komma dit och prata av mig, planera mer inför framtiden och försöka hitta lösningar på hur jag ska agera för att inte hamna i de där fällorna igen.

Började gråta inne hos henne. Tårarna forsade och jag sa att jag kände mig så förvirrad över allting. Om jag valde rätt beslut. Hon kom fram till mig, gav mig en stor varm kram och sa att jag var klok och modig som valde att stanna. Att det var ett mycket vuxet beslut av mig och att jag skulle vara stolt över mig själv.
Efterråt kändes det lite bättre. Jag har seriöst jordens finaste behandlare. Hon är så fin, bryr sig så himla mycket. Hon vill verkligen att det ska bli bra för mig. Älskar hennes uttryck "Det bor en stor och stark tiger inom dig, plocka fram den tigern". Haha. Hon tänkte nog på att jag hade en stor tröja med just en tiger på mig första dagen då vi träffades. Hon är super iallafall och peppar och stöttar mig som ingen annan. Tacksam över att få ha kvar henne som stöd några veckor till.

Ska ut i solen snart men innan dess är det lunch. Måste försöka äta mina måltider nu. För jag vet att jag kan.

 

Anki

27 mars 2012 23:42

Vilken behandlare har du? :)

 

Linnea

28 mars 2012 20:17

Gud vad du är stark, jag vet inte om jag hade orkat fortsätta kämpa om jag blivit inlagd... Hade nog förmodligen tagit livet av mig då :/

http://linneaelisabet.blogg.se

Sofie

28 mars 2012 22:35

Jag tror nog du skulle orka. Man orkar mer än man tror.

 

Madelene och Olivia

29 mars 2012 17:25

Heej! Vi är två tjejer som går sista året på gymnasiet och som för tillfället är i full gång med vårt projektarbete. Vi har valt att fokusera på ätstörningar och vår slutprodukt ska vara en hemsida där tillfrisknad, hopp och framtidsdrömmar ska stå i fokus. Vi vill inspirera de som är sjuka till att hitta viljan att bli friska och till att våga ta steget att be om hjälp. Genom att sprida kunskap om hur vägen till friheten kan se ut samt om hur livet som frisk kan vara tror vi att fler kan hitta den motivationen!

På hemsidan vill vi också låta personer som har eller har haft en ätstörning dela med sig av sin historia. Efter att ha kollat på din blogg ser vi att du verkar ha kommit en bra bit på vägen mot ett tillfrisknande, vilket vi verkligen är glada för! Nu undrar vi om du skulle vilja hjälpa oss i vårt arbete genom att dela med dig av din historia. På så vis kanske andra kan bli inspirerade att också välja den friska vägen!

Om du väljer att skriva ihop en liten text skulle du kunna utgå från några frågor som står här nedan. Självklart får du skriva som du vill, bara det känns bra för dig! Du får vara anonym men om du vill kan vi på hemsidan länka till din blogg.

Här kommer frågorna!
1. Vad tror du kan ligga bakom din ätstörning? (Barndom, grupptryck, normer?)
2. Hur har du mått, fysiskt och psykiskt?
3. När insåg du att du behövde hjälp? Vad fick dig att inse det?
4. Klarade du att bli frisk på egen hand eller fick du hjälp? (Om ja, var sökte du hjälp?)
5. Hur har tillfrisknadsprocessen sett ut?
- Vilken slags hjälp har du fått?
- Vad har gått bra?
- Vad har varit svårt?
6. Hur har din omgivning hanterat situationen?
7. Är du helt frisk eller kan ångesten kring mat återkomma fortfarande? Hur gör du i så fall för att hantera den?
8. Har du några tips till den som är anhörig?
9. Vad vill du säga till andra som just nu lever med en ätstörning?

Något som vi verkligen skulle vilja att du svarade på är vad du har för framtidsdrömmar! Vi tänkte sammanställa allas drömmar på ett speciellt ställe på hemsidan för att alla som läser vår sida ska kunna läsa om allt positivt att sträva efter i livet! Det finns ju så mycket mer att sträva efter än en sjuk kropp och verkligen ALLA är värda att må bra!

Om du vill hjälpa till skulle det betyda mycket för vårt arbete mot ett friskare samhälle! Mejla oss på "duklarardet@hotmail.se" om du är intresserad!

Kram på dig och fortsätt kämpa!
Du är värd allt bra här i livet!

/Olivia och Madelene

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...