Suttit och rensat datan på lite bilder nu ikväll också. Tyvärr så tänker jag mycket på utseendet vilket jag hatar. Storleken har tyvärr haft en stor betydelse för mig. Jag kan rangordnat saker och ting, bedömt saker efter storleken.
Jag har egentligen varit underviktig så länge jag kan minnas. Ända sedan 10-11års åldern har jag ständigt fått höra orden "du behöver gå upp i vikt" fast jag har ofta slagit bort de kommentarerna. Jag har aldrig kunnat riktigt se det på några utav de bilderna jag kommer lägga upp. Men skriv gärna kommentarer. Vill höra era tankar och åsikter.

1. 

 Göteborg 2009. Har svårt att säga om jag är bara är smal på den bilden eller om jag är för smal. Vad jag vet var ändå att jag hade en "oke" period då.  Jag åt det mesta och lite när jag ville. Visst, jag åt inte särskilt mycket när jag väl åt men jag åt. Och även godsaker slank ner i magen titt som tätt. Vissa dagar kunde jag ex leva på bara godis och glass.

2.
Första veckan i Namibia 2009    . Min första tanke då jag ser bilden är inte "smal" men nu i efterhand vet jag att jag även där var underviktig. Men samtidigt har jag äcklats utav både mina armar och ben på just den bilden. Jag åt inte så bra med mat i Nambia utan det blev mer onyttigheter och småsnacks. Men jag fick ändå i mig ganska mycket energimässigt. Iallafall till en början. 

3.

Namibia 2009. Här sa t.o.m de andra volontärerna till mig att de tyckte jag var smal. Jag kunde själv inse och förstå att jag inte var fet men kunde samtidigt inte känna mig smal. Kände mig som något mellanting.    

4.

Sista veckan i Namibia 2009. Jag åt mindre den veckan och blev ganska trött och deppad. Vi var på en lite guidad rundtur den dagen och stannade vid ett gigantiskt insektsbo. När den här bilden hade tagits och jag senare tittade igenom kameran insåg jag själv för första gången på länge "oj där såg jag smal ut". Det var en skön känsla på ett sätt men samtidigt blev jag bara ännu mer ledsen inombords där. Och det var nog denna bild som fick mig att ens komma på tanken att söka till mando.    

5
   Mars 2010. Inte långt efter detta kort blev jag inlagd på mando. Det går inte ens att beskriva med ord hur fruktansvärt dåligt jag mådde då. Jag hade slutat äta helt och gått in i en djup depression. När jag hittade det här kortet började jag bara gråta. För så hemsk som jag såg ut där, så vill jag ALDRIG se ut igen. Jag hade mindre ork än min gamla farmor. Kort efter den här bilden blev jag även inlagd på hjärtklinik eftersom mitt hjärta höll på att sluta slå. 

6.
April 2010. Detta är bara patetiskt. Jag mår seriöst illa. Fy. Ett bmi som sedan sjönk ner till 11. Men det har jag inga bilder ifrån. Jag är nog glad för det idag.    

7.

   Maj 2010. Jag var på permis med en kompis. Meningen var att vi skulle ut och fika men jag var så fruktansvärt livrädd för att få i mig minsta lilla så jag fuskade och gömde allt för henne. Anyway. Denna bild tog hon på mig på vägen hem. Ärligt talat så tycker jag inte den visar så mycket av min "magerhet" utan kan ibland tycka bilden är väldigt konstnärlig och fin. Fast jag VET att jag var så himla mager där. Men jackan gjorde nog mycket. 

8.

Oktober 2010    .  Jag tycker mitt ansikte ser bra mycket mer hälsosamt ut men däremot kommer jag ihåg att jag fortfarande tyckte benen var ruskigt smala då jag såg bilden. Det är inte riktigt normalt att ha sådana smala lår enligt min mening. 

9.

Februari 2011. Tycker jag ser hälsosam och frisk ut. Fast jag hade ändå drygt 5 kilo till friskvikt.    

10.
 Maj 2011. Bilden togs en fin dag hemma hos Angelica. Här ser jag verkligen hur smal jag är. Menar, ¨åter igen benen. Inte okej.    

11.
    November 2011. Tycker den här bilden ser sund och frisk ut. Fast den stora tröjan kanske döljer mer än vad man ser. Och så måste vinkeln vara knasig för på denna bild hade jag inte en sund vikt. 

12.
   Julafton 2011. Känner mig alldeles uppsvullen överallt då jag ser denna bild. Mitt ansikte ser ut som en badboll och jag me. Men.. mitt bmi var på runt 15,5 så tenkiskt sett kunde jag inte vara stor här. 

13

 Februari 2012. Från min första vecka på mando. Jag kan ärligt talat se med friska ögon att den här bilden inte är riktigt sund. Jag ser att jag mycket väl behöver fortsätta lägga på mig i vikt.. För en gångs skull ser jag det.   

 

izzi

11 mars 2012 21:38

Oh dear ... du är verkligen smal i alla av dem. :/
I bild 2 ... dina armar är inte fett alls .. Min första reaktion var "wow, hon är så mager där.
i bild 4, är du allvarligt smala. bra att du kan se det ändå.
Bild 10 ... dina armar och ben är så smala.

Jag hoppas att du inser genom att titta på med de bilder som du inte vill gå tillbaka till dessa tider?
Jag menar att titta tillbaka på bilder när man är sjuk kan vara svårt, men samtidigt kan det vara en "wake up call."

Fortsätta kämpa och nå en normal hälsosam vikt, så att du kommer att känna bättre och ser så mycket bättre! :)

Kram

http://living-with-anorexia.blogspot.com

 

Emelie

11 mars 2012 23:49

Du är smal på alla bilder! Fast visst på vissa bilder ser du något hälsosammare ut, men du är fortfarande riktigt smal!
Du har typ smalare armar än min 6 åriga lilla syster (och hon är normal viktig för sin ålder och längd.)

Du är fin även om du är smal, men jag tror att du blir finare och du går upp lite!! Du kommer ju fortfarande vara smal! :) <3

http://nuheffaklumpen.blogg.se

 

Viktoria

12 mars 2012 13:32

Du har riktigt vackert utseende, du ser ut som en modell i ansiktet, men jag tycker inte att du är ''normal smal'' på någon av bilderna! Du måste tänka på att du är en vuxen kvinna, inte ett barn längre! Så kämpa för att komma upp i minst BMI 20! Kroppen lär må som bäst då, även du själv psykiskt!
Kämpa på, vi är många som tror på dig!
KRAM!

 

elin

12 mars 2012 19:43

Du är riktigt smal på alla bilder. För smal:/ Du skulle kunna gå upp mer än 10 kg på alla bilder och fortfarande vara smal
Du har ett smalt och väldigt väldigt vackert ansikte.

Önskar du verkligen kunde se hur smal du är. Och det du gått upp syns inte på dig. Du är riktigt smal. Och var så rädd när jag var hos dig på mando. SÅg ut som du skulle gå av. Och det var inte konstigt alls att du blev trött av den lilla promenaden. Då kroppen inte är van och inte återhämtat sig.

Och för att må bättre och kunna jobba med allt annat måste du gå upp i vikt. Du kommer må bättre om du går upp lite och äter regelbundet. Du måste fortsätta äta regelbundet efter utskrivningen annars kommer du hamna på sjukhus igen och det kommer inte din kropp klara!!

Och efter utskrivningen om det är svårt att äta regelbundet och bra kan du ju testa dagvård och få hjälp med att få rutiner.
Men du ska inte ner dit igen!! Aldrig mer!!

Du fixar det!! Du är starkare!!!
Kämpa på som du gör!! Och låt det ta tid. Du har varit sjuk så länge så det måste få ta sin tid!!
Och hoppas du snart sen kan få komma igång med psykolog prat<3
För det är nog det du behöver!!

Men vi är många som tror på dig!! Du fixar det!! Och glöm aldrig det du sa till mig man är starkaste när man är fler och inte själv!!<3

Massa massa styrkekramar till dig<3

http://motfriheten.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...