Nu ligger jag i sängen, har nyss smällt i mig en stor tallrik youghurt, mûsli och banan + ett glas juice efter ett kortare pass styrketräning. Har jobbat från 11.15-19.00 idag och är TRÖTT. Inser att det faktiskt inte går för mig att avstå från mat som jag hade tankar på igår. Jag älskar mat allt för mycket och blir alltid hungrig efter tre timmar, oavsett hur mycket eller lite jag ätit. Det var en väldigt ångestfyllt Sofie som skrev igår. Tror det blev lite för saftigt för mig att äta flera stora middagar + kvällsgott 4 dagar på raken. Något som en annan kanske hade klarat lätt men som jag fick megaångest för.

Jag vill bli smal(vad det nu är), eller iallafall smalARE än vad jag är nu och det står jag fast vid. Jag vet inte min vikt men känner att 5 kg skulle jag nog kunna tappa utan att hamna i farosonen för undervikt. Vill känna mig snygg och fin för mina vänner, för de jag jobbar med och för Jonas(dock älskar den sistnämnde redan min kropp men det spelar ingen roll). Trots att jag får blickar av honom och han gång på gång talar om vad vacker jag är och inte minst vilken fin figur och kropp jag har kan jag inte känna det själv. Jag trivs inte med mitt kurviga jag. Samtidigt som jag vet att det inte går att vara 23 och ha en figur som en 11årig pojke. Det ser bara helt sjukt ut. Preics som hon på mitt jobb.

Jag har insett att jag kanske aldrig kommer kunna lära mig tycka om min kropp. Kanske kan lära mig att leva med den men kommer aldrig gilla den precis. Kan acceptera den men inte mer. Absolut inte mer. Har försökt få hjälp med min kroppsbild men ingenting har hjälpt. Tror inte någon kan hjälpa mig heller. Den enda som kan hjälpa mig är jag själv. Hur det nu ska gå?! Det enda jag kan göra är att försöka leva sunt och hälsosamt. Då kanske jag kan tycka lite bättre om min kropp.

 
En rätt så mycket smalare Sofie. Sommar 2010. Vikt; farligt låg. Hade rullstol med mig vart jag än skulle. Varför vill jag vara den tjejen på bilden ibland?