Jag känner mig så trött och matt i både kropp och knopp. Jag går på högvarv om dagarna när jag jobbat, är nästan helt hajpad och hög på energi och jobbar så jävla hårt till att när jag kommer hem vara helt slutkörd och stupa ner i soffan. Är så trött så tårarna bara forsar och jag vet inte helt varför. Men jag känner mig så fruktansvärt fruktansvärt ledsen. Kanske är det bara pga tröttheten, men kanske kan det också vara någonting annat djupare?

Gråter iallafall massor om kvällarna. Varför blir det så egentligen? Vad är det med kvällarna som är så oerhört jobbigt. Enda kvällarna då jag inte gråter är om jag sover med Jonas, men vafan, ska jag inte kunna klara av att sova själv eller?

Är ledig idag (SKÖÖNT) men ska upp 7.30 för att ringa vårdcentralen. Ringde dem i eftermiddags och fick prata med en snorkig tant som sa åt mig att "hon kunde minsann inte hjälpa mig utan jag fick vara så god att ringa imorgonbitti". Ajaj sir.