Efter att ha jobbat hela veckan, fortfarande halvsjuk med halsont, huvudvärk och värk i hela kroppen tog jag tåget och bussen till Jonas nya lägenhet och damp ner i hals dundersköna säng och spenderade kvällen/natten där. Finns ingenting som får min själ att må så bra som att umgås med denna snubbe. Fortfarande efter 1 år och 3månader är jag superkär. Skulle göra allt för honom. Det är som att alla miljontals celler i min kropp blir smilegubbar då jag umgås och får vara nära Jonas. Vi åt iallafall sen middag (inte lika hög matångest som vanligt, det tackar vi för) och kollade serier. Vi är fortfarande insöade på Oreange is the new black och har snart betat av hela serien.

Vaknade upp igår, lördag, rejält utsövd men fortfarande ont i huvud och hals. Kände dock inte den där feberkänslan som jag brukar känna. Igår var även Jonas och hans mamma på middag hemma hos min familj då jag velat att våra föräldrar ska träffas hur länge som helst. Och nu gjorde dem det som sagt och jag hoppas det blev lyckat från allas håll. Följde sedan med Jonas hem tills hans lägenhet åter igen. Vi är så vana vid att någon annan alltid är i huset så det är verkligen LYX att kunna vara själva med varandra.

Men nu är det söndag och jag är åter igen hemma i huset. Övriga husmedlemmar har åkt till morfar i Dalarna och stannar borta i drygt en vecka vilket innebär att jag är själv här hemma i en hel vecka. Med tanke på min mat och kroppsångest som är förhöjd just nu känns det inte kalasbra men what to do? Måste genomlida vecka ändå på något sätt. Imorgon eftermiddag funderar jag faktiskt på att åka till närakuten i Upplands väsby för att kolla upp alla mina symptom, febern, det halsonda, huvudvärken, alla mina blåmärken som dyker upp var och varannan dag överallt på kroppen. Slutar rätt tidigt imorgon så det blir ju ganska så bra om jag åker dit efterråt.

Ska snart ut på en kvällspromenad nu för även om jag inte kan träna så kan jag iallafall hålla mig igång lite i form utav promenader så jag inte blir hel stel eller för stillasittande.