Fick dessa ljuvliga ord slängd mot mig härom veckan. "Du har så mycket drömmar, mål, projekt och ideér Sofie, men du måste ta tag i någonting och inte bara sitta där. Du är så oinspirerande" Vad fan vet du om mig kära vän? Vad fan vet du om mitt liv och hur förjävligt jag mår och har mått på sistone?

Jag kämpar för att klara mig igenom varenda dag. Varje dag känns tung. Varje dag som jag överlever just nu betyder mycket för jag skulle lika gärna kunna slänga in handduken. Lika gärna lägga mig ner och ge upp. Men det gör jag inte. Inte i första taget iallafall. För jag är en jäkla fighter.

Men hur himla lätt är det att gå omkring och ständigt vara inspirerande och skapa en massa saker när man kämpar så pass mycket med sig själv. Psykisk ohälsa tar rejält på krafterna ska alla veta. Jag är tom på ideer just nu, orkar inte ta tag i nya projekt och jobba med kreativa saker och skapa saker när jag mår som jag gör. Visa lite respekt förfan.

Så förlåt förlåt förlåt om jag inte är så himla pepp på någonting just nu.

 
Strong. And pride. Like a lion.