Morning morning. Måndagsförmiddag och sitter här framför tv;n med en kopp mint-te och känner mig ungefär lika snygg som en guldhamster med stora uppsvullna kinder. Nice.

Insett att den här veckan kommer bli ganska intressant ändå. På onsdag åker jag, mamma, hennes kille och min syster ner till Istanbul över ett par dagar . Det är med blandade känslor. För.. visst kommer det bli kul att få komma bort från vardagen lite och upptäcka nya ställen. Men samtidigt kommer det bli jobbigt att behöva äta så pass mycket och regelbundet som vi säkert kommer göra där.  Har lite tappat den där regelbundenheten på sistone. Jag får helt enkelt se det som en väldigt bra utmaning. För jag älskar ju egentligen att prova nya saker. Tror Turkiet kan ha många olika maträtter som kommer falla mig i smaken. Mycket söta-sliskiga saker .
Aaa nu vet ni min vecka iallafall.


Lite fina ord sådär bara

   

Var på läkarmöta på scä igår. STOR besvikelse där. Gick ut ifrån läkarens rum med tårar i ögonen, besviken, ledsen och kränkt.
Hade hoppats på att kunna få bra hjälp. Nu. Med det samma. För jag är i så stort behov utav det nu. Men vad får jag? Jag får ha ett samtal 1 gång i veckan under 40 minuter. Förlåt men det känns som att just nu skulle det varken göra till eller från. Känns som att jag lika gärna kan skita i allting istället. För jag är i för bra skick för heldygnsvård men ändå i för dåligt skick för dagvård. Vart hamnar jag då? I någon jävla mellangrupp och får nöja mig med lite samtal ibland. Arg så jag kokar över. Jag har fan rätt till att få hjälp jag med.

Frågade om jag iallafall kudne få lite dietist-råd eller liknande just nu och få tips/råd med att komma igång med regelbundet ätande igen (för jag har tappat det nu) men nä minsann det kunde jag inte. Jag får ha samtal med min behandlare en gång i veckan under en tid och sedan kanske få mer hjälp. Men om läget är akut NU då? Om jag behöver snabb hjälp NU. Skulle fan kunna gå under och dö innan jag får dietist hjälp med mitt fysiska tillstånd.
Grät och skrek på läkaren. Ville få henne att förstå men hon värkade inte förstå.

Känner mig bara bitter just nu. Så jävla bitter. Och pappa är sur på mig för att jag "inte kämpar eller anstränger mig".  Vad fan har jag inte försökt med de senaste veckorna?

Woho! My lucky-day or something.

Denna dag kommer spenderas som vanligt, hemma i huset vilandes. Känner mig som en sån där äckligt lat fet människa som bara sitter på arslet dagarna i ända. Men jag vet att det bara är en känsla. Ska inte tänka allt för mycket på det.

Känner mig lite glad just nu för jag har lyckats hitta "Ronny och Julia" på youtube. Jag är ju en riktig sucker för julkalendrarna. Favoriten är geveholm alla gånger men tycker även om Ronny och Julia från 2000. Så nu har jag att gotta mig med i ett par timmar framöver. Sedan ska jag (om jag orkar) försöka slänga ihop någonting gott till mamma som kommer hem tidigt idag. Kanske en sockerkaka eller liknande.

Jag skulle så himla gärna vilja veta vilka som kikar in här på min blogg. Ser ju läsarstatistiken men inte vilka som läser.

Så om ni orkar ta några minuter och svara på följande;
* Namn och ålder
*Stad
*Hur ni hittade ni till min blogg
*Varför ni läser ni den
*Förhållande till mat  (har en magkänsla av att många andra med "problem" läser)

Ätstörningsvården i Sverige. Ja, vad ska vi säga om den?
Jag känner mig rätt knäckt och nerslagen just nu.  Var där tidigare i veckan på det stället dit jag sökt för ny behandling. Har visserligen fått en behandlare nu så det är väl bra antar jag. Men längre än så kom vi väl inte.
Jag hade trott att en plan hade gjorts upp för mig. Kände mig redo och full med motivation att kickstarta någonting nytt just nu i.o.m att mitt läge just nu blivit ganska mycket värre sedan jag kom hem från Sydafrika. Det är som att det mesta har rasat ganska rejält just nu och maten går sämre än någonsin. Jag känner mig inte ens sugen på saker jag brukar älska. Sitter och försöker googla efter goda matbilder jag är sugen på men hittar inte ett skit. Kan ni förstå hur min apiti är då?. Jag har fått en dipp och behöver någon som nyper mig därbak just nu.

Blev ledsen då det enda vi kom fram till var att "nu får du gå hem och sedan återkomma nästa vecka och gå på ett läkarbesök och veckan efter det göra en stepwise och SEDAN ska vi utforma en behandling"
Men hallå? Fattar ingen att jag kanske behöver någonting nu med direkten? Vore det så himla lätt att bara gå hem och skriva matdagböcker skulle jag för tusen redan vara frisk just nu? Dessutom känner jag att samtal en gång i veckan inte kommer ge mig någonting. Då kan jag likabra strunta i allting.
Och varför ska jag göra en stepwise när jag gjorde en i november veckan före Sydafrika? Förstår inte.

Så jag får väl försöka kriga ensam så länge. Försöka "hålla mig flytande", åtminstone fram till läkarbesöket nästa vecka. För jag vet att min kropp är allt annat än sund just nu så varför skulle jag inte få hjälp? Egentligen ska inte vikten behöva spela någon roll, man ska få hjälp oavsett men ändå. Vissa erbjuder en bara hjälp när man är på gränsen till döende.  Jag förtjänar min hjälp.



Så trött på allt det här. Vore det inte bara bättre om jag slapp alla sjukhus och läkarbesök helt? Vlken frihet. Vad skönt det vore. För ....egentligen vill jag ju inte alls tillhöra den där sjukhusvärlden. Egentligen vill jag bara att allt ska vara bra,

Ville bara slänga in ett inlägg och säga hej eller något.

Dagarna är fortfarande väldigt händelselösa. Jag söker jobb och väntar samtidigt på behandling. Dumt kanske,att försöka sig på båda två samtidigt? Men jag vill så gärna ha någonting mer i mitt liv än bara behandlingen. Och det kommer ju liksom inte bli slutenvård, knappast dagvård heller. Fast jag kanske borde ha dagvård i mitt tillstånd?
Orkar snart inte bry mig. De får bestämma vad de vill och så får jag hänga på helt enkelt.

Superskönt nu när det är någon plusgrad utomhus. Slipper man frysa arslet av sig varje gång man lämnar huset, haha.
Imorgon ska jag hälsa på djursjukhuset där jag jobbade i somras. Saknar dem alla sjukt mkt! Ska bli SÅ kul!

 

Tjatja!
Efter en vecka med extremt dåligt mående ska jag försöka ta nya tag denna vecka. Försöka göra den här veckan lite ljusare och bättre än förra.
Jag skulle ju börjat på scä i torsdags. Hade sett fram emot det, ja nästan längtat efter det. Den dagen kändes nästan helig på något sätt. Tyvärr blev den inte som planerad. Min resa tog istället en annan vändning och jag kom till akuten, åter igen med usla kaliumvärden. Fick åter igen spendera dagen i en sjukhussäng med dropp samt EKG-maskiner.
Jag har ju egentligen bara mig själv att skylla för det. Efter en tid med dålig diet blir det så, det vet jag ju. Ändå kunde jag inte stoppa mig själv, få mig själv att "rycka upp mig" och äta bättre. Ändå kunde jag inte motstå att följa de dumma rösterna inom mig.  Men jag vill inte att det ska hända igen nu. Kände mig så malplacerad. Jag, en ung 21 årig tjej bland alla äldre 80+ are. Bokstavligt talat grät och bad dem att släppa hem mig.
Så jag måste försöka äta bättre nu igen. Men denna gång får jag kämpa själv för nu lär det dröja yttligare längre tid innan scä hör av sig. Nu får jag ensam fightas. Har tillsammans med älsklings Emma gjort upp ett basic-schema som jag ska försöka följa. Iallafall tills vidare.

Blir deppad av att sitta hemma. Min motivation till att äta blir tyvärr lägre när jag bara glider runt här hemma och inte gör ett skit. Så därför ska jag försöka hitta på små aktiviteter om dagarna.
Var på en veterinärklinik förra veckan på en ev. jobbintervju. Inte för nu men för framtiden. Dessvärre uppfyller jag inte alla kraven för att få en anställning där utan jag behöver utöver de kunskaper/den utbildning jag har även läsa en "grund utbildning i hantering av läkemedel", s.k D9. Har jag tagit D9 får jag alltså injecera läkemedel , ta blodprov osv. Det öppnar dörrarna till mycket jobb för min del.

Ska försöka kolla upp när de här kurserna startar och försöka mig på att ta D9. Det borde inte vara så svårt. Några veckors studier samt lite praktiska moment. Får jag någonting att motivera mig med också.
Denna eller nästa vecka ska jag börja läsa lite inför D9 alltså.

Dagarna ser iprincip likadana ut nu.
- Jag vaknar upp. Slår mig ner framför tv:n för att söka antingen jobb eller praktikplats. Letar lite statistroller.
- får ofta beskedet om "du kom inte in", "vi har gått vidare med andra sökande". Otroligt uppmuntrande ord .
- försöker även ta mig ut om dagarna, även fast det är så äckligt kallt ute så jag egentligen känner för att ligga inne men jag vet att det inte kommer ge mig någonting gott. Frisk luft är bra hur som helst.

vill inte klaga men det börjar bli rätt deppat. jag är en sån där otålig människa som vill att saker och ting ska hända hela tiden.  måste hålla mig sysselsatt. stimulerad.
men jag ska försöka. försöka hitta nya jobb , sysselsättningar.

orkar inte skriva just nu då jag kom hem efter en heldag på akuten sent igårkväll. puss