Efter en extremt jobbig ångestfylld vecka så kände jag verkligen att jag ville banta och svälta ihjäl mig typ. Åt mindre både i måndags och igår men vet ni, det hjälpte inte ett enda skit. Det enda som hände var att jag mådde ännu sämre. Svimningskänslor och skakningar i kroppen. Inser att min kropp verkligen behöver regelbundet intag utav mat. Jag kan inte ens klara ett dygn utan mat i min mage vilket jag kunnat förut. Men måste acceptera att kroppen fortfarande, nu två år senare är skör. Att den fortfarande (tydligen) inte repat sig från den värsta svälten och (då) undervikten. Måste acceptera det faktum att OM jag skulle försöka gå ner 5-10kg genom svält skulle kroppen troligtvis kollappsa totalt och jag skulle hamna på akuten med vätske och näringsdropp inkörd i en ven i armen.
Så jag får leva med min äckelkropp i ytteligare , ja 60 år. Men vill bara veta vad man ska ta sig till. När man blir så ledsen varje gång man ser sin kropp i spegeln och det fysiskt gör ont i hjärtat av sorg då man känner sig så jävla fet. VAD ska man ta sig till? Vad ska man göra? Ni som gått från extrem undervikt till normalvikt berätta gärna er historia.

Idag har jag varit ledig från jobbet och har spenderat dagen på Furuvik med mamma, syskonen + s då jag med mitt personalkort på Aquaria även får gratis inträde till Grönan, Skara sommarland, Kolmården samt just Furuvik. Hade ju skolpraktik där under 5 veckor i andra året på gymnasiet så har varit där rätt mycket och hittar bra där. Dock var det inte så mycket där som jag minns sedan sist utan man gick runt parken ganska fort. Sedan var vissa djur, tex lemurerna inte framme så mycket så det var ju mindre kul.
Åt både lunch (mackor) samt en glass på Furuvik och jag hatar att säga det men - ångest. Vad jag än äter, hur lite jag än äter finns det alltid en röst som säger "du hade kunnat äta mindre", "kom igen feta jävul, kan du inte klara dig utan mat" men NEJ, det kan jag faktiskt inte. Blir dock ledsen utav denna matångest. Vart fan kom den ifrån liksom? Det har också smygit sig på igen i takt med att kroppshatet vuxit.

Dagen var helt okej anyway och snart ska jag lägga mig och sova och upp till en ny arbetsdag imorgonbitti då jag ska stå i presentshopen. PUSS

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...