Asså seriöst. Jag ska försöka inte klaga eller bli sur. Men sur blir jag.
Jag måste ju ha rullstol nu första veckan. Vilket suger skit, åter igen.
Man blir så handikappad på något sätt. Allt jag vill måste jag be om, alla platser jag tar mig till måste jag be om. *

Jag menar. Jag äter ändå bra just nu. Jag kan börja sist och bli klar bland de första. Ätantet är liksom inte det jobbiga. MEN eftersom jag har rullstol måste jag sitta och vänta in personalen när jag ätit klart så att någon utav de ska få rulla ut mig från matsalen. Blir bara så jävla sur. När jag ätit klart borde jag fan få lämna matsalen. Det är det man ska göra när man är klar egentligen men JAG måste sitta och vänta.
Damp.

Och igår åt jag upp först av alla (innan personalen med)men var tvungen att sitta och vänta in dem tills de var klara innan jag fick lämna matsalen. Vill bara skrika, gråta och slänga saker omkring mig. Så mycket ilska.

Idag kommer dock Angelica hit. Sweety! Hon har fått tillåtelse att stanna här över mellis och äta med mig så vi får några extra timmar tillsammans.

Om jag överlever denna helg är jag fan awsome.