Idag har inte varit en särskilt bra dag mina vänner. 
Jag har känt mig så arg, ledsen och frustrerad hela dagen och inte varit särskilt härlig att hänga med om man säger så. 

Mest ilska och frustration känner jag över min sjukdom och mina demoner i huvudet. Jag blir så trött på att de fortfarande, efter nästan 13 år finns kvar inom mig. Jag önskar bara de skulle försvinna. Känns ibland som att jag försökt allt. Jag menar, hur jävla mycket hjälp har jag inte fått utav olika psykologer och behandlingar? Varför har jag så svårt att ta till mig hjälpen jag får? Jag blir ARG på mig själv. 

Visst har jag gjort framsteg de senaste åren, ja. Jag har numer en sund vikt och äter betydligt bättre än jag tidigare gjort MEN ändå har jag kvar alla elaka demoner inom mig. De är som att de vägrar släppa mig. Inte undra på att jag går med daglig huvudvärk så mycket som de håller på därinne i huvudet, höhö. 

Nejmen helt ärligt. Blir så trött ibland bara. För rösterna jag har i huvudet och tvångstankarna jag har förstör så himla himla mycket. Skulle vilja få känna mig fri för en gångs skull. Fri från alla tankar och måsten. Mina röster får mig ibland att må så dåligt och bli så psykiskt utmattad att jag bara ligger i sängen och gråter. Man sugs verkligen på all energi. Och jag vet att kompisar och jobb har blivit lidande pga detta. Hur ofta har inte saker och ting avbokats? Jag känner mig som en urusel människa. 

Sedan är det den där andra diagnosen också. Som jag aldrig pratar om i normalt fall. Som jag skäms för otroligt mycket och har förnekat i många år ända tills för något år sedan. Asperger. Den orsakar även den mycket problem i vardagen för mig. Mer problem än vad jag kanske vill erkänna. Den gör det ännu svårare för mig att bli av med tvång/dåliga tankar. Den gör så det blir svårt för mig med stora förändringar. Att förändra på ett beteende jag haft med mig de senaste 13 åren. Jag ska inte skylla allt mitt måeende på Asperger men det spelar in en del. 
Jag tror ingen förstår hur det är att ha Asperger(om man inte har det själv då) så ni kan omöjligt veta hur det känns för mig. Det är ett handikapp som inte går att bota eller ta bort. Det kommer alltid finnas med mig. 

Har spytt ut all min ilska nu över diverse sjukdomar. Försöker lämna den här skitdagen bakom mig!