Jag är glad. Stolt över mig själv. Var på möte för någon dag sedan i skolan med rektorn/mentor plus några till och det bestämdes att nu äntligen får jag börja gå heltid i skolan. Vara med mina klasskompisar på alla lektioner. Slipper komma och gå fram/tillbaka som en studsboll och behöva få frågor som; vilken lektion kommer du komma på härnäst? Nu kan jag vara som alla andra. Få känna mig normal och det känns super. För jag känner mig ju precis som alla andra nu också. Inte så att jag känner mig jättesjuk längre direkt. Men det är väl bara en bra sak?

Sitter och taggar inför ikväll nu. Några i min klass har som projektarbete att de ska ha en temakväll om typ hajar tror jag(ja, eller något i den stilen)och som den fina och vänliga klasskambrat som jag är ställer jag såklart upp och kommer dit. Och imorgon ska vi på SACOmässa, a.k.a studentmässa. Var på den förra året med och hade skitskoj, men nu får jag gå en gång igen. Lycko mig. Fast jag tror iofs redan jag vet vad jag vill efter skolan ändå. Har siktet inställt på stora saker långt bort. Sedan om det blir som jag vill får man se i framtiden.

Tjing tjing!