Ni skulle vart inne i stan idag asså, och sett prideparaden! Var det någon som gjorde det? Kunde inte låta bli det men jag fick ett fånigt leende på läpparna utav all musik och alla tjoande/skrikande/sjungande människor. Nästa år vill jag gå med.

Var egentligen inte alls planerat idag att jag skulle dragit in mot stan men så blev det ändå. Jag fick mig en riktig Sofie-dag idag. En eftermiddag på stan med mig själv och det behövdes kan jag säga.
Efter lunchen åkte jag in till stan, såg lite på pride som sagt och hamnade sedan inne på ett café där jag slog mig ner med min nyköpte kemibok och läste litegrann. Man behöver    sådana stunder för sig själv ibland också. Prova det vettja! Så skönt att inte behöva tänka på någon annan än sig själv.

Dessutom är jag glad och fylld av självförtroende just idag eftersom jag fått flera busvisslingar och blivit uppraggad asmycket idag och igår inne i stan. Kanske är jag finare än vad jag tror?

Vilken nörd jag är!
Var och köpte mina kursböcker inför skolan igår. 7 tjocka och goa böcker kom jag hem med. Spännande. Jag låter som en riktig liten plugghäst nu men "fan vad jag längtar efter att få börja jobba i böckerna".
Har redan börjat läsa lite i fysik och biologiböckerna. Känner att det är bra om jag har lite försprång och läser in mig lite redan nu. Tro mig, jag kommer behöva allt försprång jag kan få.

Nu; big brother och lite natt-snacks.

Det är augusti. Helt sjukt!
Sommaren är nästan över nu. Fast ändå är det kokhett utomhus. Jag måste säga att det här sommaren inte har blivit riktigt som jag tänkt mig. Det har varit en ganska rutten sommar faktiskt med massa sjukdom och andra små skitsaker. Så jag hoppas av hela mitt hjärta att nästa ska bli bättre. Även om det har varit lite ljusglimtar här och var.

Jag var så ledsen så ledsen i söndags. Det var en sån där helt sjukt dåligt och deppad dag och allt blev bara fel till en början. Dock så åkte jag in till stan för att träffa Angelica på eftermiddagen och det blev min räddning. Tack sweety, you made my day   .

En av de sakerna som gjorde mig mest deprimerad var alla dessa jobbansökningar som jag ständigt gör och som jag aldrig får svar på. Snart ger jag fan upp! Hur svårt ska det behöva vara att få ett extrajobb här i Stockholm? Samtidigt känns det som om vissa bara flyter in på bananskal och får varenda litet jobb de söker. FYFAN vad livet är orättvist ibland.

Kändes lite som mitt liv var över där ett tag. Som att jag aldrig kommer få någon inkomst och aldrig kommer kunna uppfylla de drömmar jag har i framtiden. Utlandsstudier, volontärresor. Goodbye.

Iallafall. Veckans planer är;

• Söka ännu fler jobb
• Åka in till stan någon dag och se pride
• Köpa studieböcker till skolstarten
• Börja läsa lite i böckerna
• Träffa en gammal barndomskompis