Jaha. Så var jag tvungen att åka rullstol nu också. Det suger rätt hårt men bara jag tar det lugnt så kommer jag komma ur det ganska snabbt denna gång. Men det är klart man känner sig som en idiot när man sitter i den. Känner mig ju inte attraktiv någonstans direkt. Men det är ändå en annan slags motivation i mig denna gång. Det känner jag. Och jag är för trött för att ens orka aktivera mig och springa runt nu ändå. Lika bra att jag sitter stilla här då. Haha. Som att jag kan göra någonting annat?
Idag är det alla hjärtans dag som folk säkert inte har missat. Jag har visserligen inte kille att dela denna dag med men ikväll kommer två fina och underbara vänner, Angelica och Josefine. Ska fan krama ihjäl dem.

Har fått ett matschema som känns ASstort men jag har lovat att göra mitt bästa denna gång. Dvs äta upp och inte slänga. Fan ta mig om jag fuskar och gömmer undan maten nu. Fast... känslan är ju jobbig när magsäcken spänner och man känner att man ska sprängas vilken sekund som helst. Tought shit.

Anyway. Ha en fin alla <3 s dag. puss

Hey you guys, you guessed right. I´m back at mando. Och det känns faktiskt bra! Känner mig lugn och lättad på något sätt. För nu vet jag att jag bara helt enkelt får lov att släppa allt annat runt omkring mig för ett tag.
Även fast jag inte helt lyckats släppa oron inför skolan så börjar den minska lite. Jag menar, kan ju inte göra så mycket i det läge jag är i nu ändå när varken kropp eller själ riktigt orkar. Nu måste jag först fokusera på att bygga på hälsan lite mer. Sedan får jag ta tag i skolan. Som tur är har jag ett gäng underbara lärare som har lovat att hjälpa mig ta upp studierna igen när jag "vilat upp mig" en tid.

Det blir mandos heldygnvård nu för mig en kortare period. Men det var ändå lite det jag har hoppats på ändå. Och denna gång med mer motivation än någonsin. Så himla redo att ge järnet och försöka lyssna på folk och ta in alla goda råd jag får. Säger inte att det kommer vara superlätt varje dag för det kommer det verkligen inte att vara. Och kvällarna där kan vara extremt tuffa ibland, speciellt då det jobbar personal som man inte kommer bra överrens med. Men jag får försöka se över det denna gång. Inte haka upp mig för mycket på småsaker. Bara komma igång och äta igen. Äta och vila. Ta igen alla krafterna jag förlorat under vintern och hösten som gått.
Vet ännu inte vilken behandlare jag kommer få, är supernervös men förhoppningsvis blir det en som jag står ut med iallafall.

Fina människor. Vad ni än gör, låt alltid er hälsa komma i första hand.

Har väl tagit en liten paus ifrån det mesta just nu. Ifrån skolan, ifrån jobbet, ifrån livet. Jag har pressat mig själv alldeles för hårt, hårdare än vad jag egentligen klarat av.
I fredags, för snart en vecka sedan var jag påväg till min psykolog. Skulle dit på ett vanligt möte men jag började må riktigt dåligt och innan jag visste ordet av låg jag på en brits inne hos henne och i nästa sekund satt jag på akuten på Danderyds sjukhus. Hjälp!
Åter igen var det låga kaliumvärden i blodet. Tydligen väldigt låga. Det sjuka var bara att denna gång kände jag inte igen symptomen som jag alltid kunnat gjort alla de tidigare gångerna då mitt kalium har sjunkit. Det gjorde mig både illamående och rädd. Fick iallafall stanna natten på hjärtklinik 93 med övervakning och dropp.

Nu har vi alla gemensamt insett att något måste göras. Jag måste helt enkelt ta en paus ifrån allting under en period. Återhemta mig, ta igen krafterna. Helst skulle jag behöva komma bort hemifrån en period med, få ett miljöombyte.
Just nu är jag på gång att förhoppningsvis läggas in på mando igen en kortare period. Jag tror att det är precis vad jag behöver just nu. Fast det är ju liksom inte upp till mig att bestämma, det är huvudläkaren på mando som bestämmer det.
Var på mando igår och pratade med min behandlare, underbaring   . Han höll med om att jag behövde extra support just nu men visste inte själv hur någonting skulle bli då han själv tyvärr snart ska sluta jobba där. Och jag orkar inte/vill inte lägga ner energi och tid på att komma till ett annat behandlingshem just nu. Nä, mando eller ingenting. Orkar inte komma in i ett helt nytt koncept, anpassa mig efter nya miljöer, tider, rutiner, lära känna nya människor. Jag orkar inte nu. Har inte krafterna för det , varken fysiskt eller psykiskt.

Idag är jag dock hemma med feber, men annars som sagt är hjälpen på gång för min del. Så jag borde vara glad och tacksam...

Nu ska jag se på spöket Casper och vara barnslig ett tag.

Chiao