Du tittar dig själv i spegeln och blir rädd för det du möter. Personen som stirrar tillbaks på dig bokstavligt talat skrämmer ihjäl dig. Du känner avsmak och äckel. Du vill bara krossa spegeln och slå sönder den.
Känner du igen dig?

Imorse var första gången på länge som jag verkligen såg på mig själv i spegeln. Och jag har nog själv inte fattat eller insett hur förjävla äcklig jag ser ut. Som en jävla benget. Ett spöke, skellett. Som en vithaj. Jag blev riktigt rädd. Tårarna sprutade och jag ville helst av allt bara lägga mig ner och dö eller försvinna bort. Det var längesedan jag såg mig själv så här mager som jag är nu. Jag vill inte se ut så här längre.

Så trött på att folk stirrar och ger en blickar då man är ute på stan. Som att jag är någon apa på cirkus. Men det har gått så himla snabbt allting. Bara för 1½ månad sedan började jag se fin ut igen. Började få tillbaka lite kinder i ansiktet, lite mer kött på kroppen. Jag trodde aldrig jag skulle få tillbaka det där riktigt utmärglade utseendet igen. Trodde nästan det var omöjligt att komma ner dit igen men tydligen krävdes det inte mycket så var jag där nere igen. Men nu finns det ingen back-up längre, ingen som hjälper mig att komma igång så nu får jag kickstarta allting själv på egen hand istället. Få upp mitt fysiska status igen , komma tillbaks i mina bra vanor.
Dessutom att jag började äta tabletter för några veckor sedan har bara gjort saken ännu värre då de fått mig att må extremt illa och helt tappa aptiten så maten har inte smakat alls.

Nu väntar jag ju visserligen på svar ifrån SCÄ och ett läkarbesök dit och jag är fan livrädd att de ska höra av sig snart för jag vill inte att de ska få se mig i detta skede som det är just nu. De skulle fan suga in mig på direkten om de såg mig just nu. Så bäst för min skull att jag lyckats "jobba upp mig lite" innan dess. Jag ser rent ut sagt döende ut insåg jag nu ikväll.

Så som sagt. Imorgon ska jag göra upp ett matschema för mig själv. Starta med lite och öka på succesivt. Regelbundna men små måltider. Ska påbörja min egna behandling på hemmaplan nu och visa alla ätstörningsställen att man KAN ta sig upp på egen hand. Jag är inte rädd för viktuppgången nu heller - jag vill upp i vikt. Och det kanske är tur ATT jag varit så mycket på mando för som de sa till mig har jag ju "alla redskap" jag behöver, nu ska jag bara använda mig utav dem. Wish me good luck.

Förlåt om jag sagt nej/skjutit upp att träffas med folk. Sanningen har varit att jag varit rädd. Rädd för att mitt magra utseende skulle skrämma iväg varenda kotte jag träffade nu. Älskar er alla och vill umgås med er, men vill inte att ni ska äcklas av mig bara.

  Var såhär söt bara ganska nydligen och nu... -->   FUCK