Är hos kusinerna nu, i Gbg. Har varit här ett tag nu och innan dess har dagarna spenderats hos mammas killes föräldrar. Jag var från början spänd och glad för att få åka iväg och fira jul borta. Men nu med facit i handen så hade det varit lugnare och skänare att få vara hemma. För det blir en helt annan anstängning att vara borta hos andra (även om det är släktingar). Man känner sig inte lika hemma och allting blir jobbigare. Det blir jobbigare att handskas med problem och blir man ledsen kan man inte gå undan och gråta på samma sätt som hemma.

Jag känner mig också alltid så "i vägen" när jag är här. Som att jag inte tillhör resten utav släkten. Som att jag helt enkelt inte passar in. Passar jag någonsin in någonstans? De andra har kul och trivs i varandras sällskap men inte jag.

Har ingen fin bild eller något att lägga ut, sorry. Men när jag kommer hem ska jag fortsätta skriva på "historian" samt göra en sammanfattning utav 2013 som varit ett väldigt revolutionerande år på flera sätt.