På 2014.

Mitt år började helt fantastiskt med firande på Skansen med två fina vänner. Mitt roligaste nyår på många många år. Och nu har vardagen dragit igång igen. I hate it, för då betyder det att alla andra "normala" återgår till skola/jobb medan jag bara blir sittandes här hemma på mitt stora arsle. Jag vill bara skrika till alla att "jag vill också ut i livet nu, jag vill också jobba". Hatar att känna mig så onormal.

 

Roligast som skett den gångna veckan är att jag varit på husdjursmässan och jobbat för Stockholms katthem. Stället där jag verkligen känner mig som hemma. Där jag blir accepterad och älskad för den jag är.

Tillbaks till första behandlingsdagen nu igen. Men jag ska inte klaga, det är rätt skönt att få komma dit ändå och lätta sina tankar och sitt hjärta litegrann. Sedan att få träffa alla fina människor där. Har absolut ingenting negativt att säga om någon.

Dagens tårar; fick ett tråkigt besked om ett extrajobb jag hade sökt. Kände att jag blev nedslagen mot marken och sparkad på men jag ska försöka resa mig upp igen. För jag vägrar acceptera flera nej:svar.