Jag kan inte riktigt med ord beskriva min dag. Jag har haft en helt magisk dag. Helt klart topp 3 under sommaren, eller förresten, top 3 under hela året hitills. Jag har känt mig glad och lycklig idag. Skrattat från hjärtat. Jag är så glad att jag valde att inte helt ge upp i våras, att jag valde livet, även om det gör ont ibland.
För det första har jag träffat Angelica som jag inte sett på år och dagar. Jag insåg idag att jag saknat henne riktigt mycket. Och jag är så glad att hon ville hänga med mig idag. Vi var på Grönan för att se årets upplaga utav Rockbjörnen. Ett pris till svenska artister för er okunniga.

Innan själva konserten(kan man säga så?) fick vi ett par timmar att spendera på Grönan. Och eftersom att det var vardag var köerna minimala och vi kunde rusa in och ut på alla möjliga attraktioner. Hade glömt bort att det var vardag nu eftersom jag för tillfället inte har något jobb. Dagarna flyter liksom in i varandra. Det hade lika gärna kunnat varit söndag idag. Eller fredag.

Trotsade min rädsla och åkte eclipse. Och jag som är höjdrädd. Hur tänkte hon där kan man ju undra men det gick faktiskt hur bra som helst. Även fast jag befann mig cirkus 100 meter upp i luften. Men det var rent utav härligt. Jag tror jag har funnit min nya favorit åk-attraktion nu.

Sedan kom konserten (?) då. Underbart. Mer än underbart. Uppfyllde mer än mina förväntingar. Åter igen tack Angelica att du hängde med. Jag kan inte riktigt säga vem som var bäst. Alla var bra på sina sätt. Vi stod väldigt långt fram och såg rätt bra.

Efterråt fick jag träffa en speciell person jag beundrat och sett upp till väldigt länge. En person vars resa inspirerat och peppat mig till att välja livet. Sanna Bråding. Jag trodde knappt mina ögon då jag faktiskt fick gå backstadge och träffa henne. Prata med henne. Vad har jag gjort för fint för att förtjäna det? Jag vet inte om ett hjärta kan sprängas utav lycka. För just nu känns det så. Jag behövde den här kvällen.
Även om det kommer komma jobbiga dagar framöver och ångesten kommer knacka på ska jag försöka leva på alla dessa känslor jag känner just nu.

"För jag ska inte dö nej" "det är aldrig över för mig"  (var bara tvugnen att citera lite Håkan Hellström låtar, tyckte de passade bra in här som slut på detta inlägg)