Jag har så otroligt mycket drömmar. Och det är nog tur. För jag tror att utan alla mina knasiga drömmar skulle jag aldrig orka kämpa och ta mig igenom mina jobbiga perioder. Jag är liksom en sån där person som helt enkelt måste sätta upp framtidsmål för att orka kämpa. Jag måste ha saker som motiverar mig. Måste ha något ljust längst bort i den svarta tunneln. Men ni fattar!

Som jag skrivit här tusentals gånger förut så vet ni att jag är en djur-tjej samt en skådis-tjej. Dessa två saker älskar jag och kan inte se mig själv hålla på med någonting annat än just det.

Just nu är stora drömmen Australien. Jag har kontakt med ett par forskare därnere som jag har mailat till och från med i 1½ år. Jag skulle egentligen åkt ner och jobbat där förra hösten men allting sket sig utav olika anledningar. Men nu har jag fått napp om ett delfinforsknings-center nere på ön Kangaroo Island utanför Australiens södra kust.
  
De har bestämt sig för att "ta in mig" på deras doplhine research program och just nu är det min stora räddning. Jag håller mig vid liv och försöker stå ut i vid de värsta ångestattackerna på grund utav detta. Jag vet ännu inte när detta äventyr kommer ske.
Det finns en del av mig vill åka ner dit NU. En del som ska ha så jävla brottom hela tiden. Och inte bara med resor utan med allt i livet. Känner sådan enorm press på mig själv om att jag ska lösa och fixa alla problem på en gång. Om att jag ska (efter att ha mått skit och försökt ta mitt liv) börja jobba heltid som vilken människa som helst.

Samtidigt finns också den delen, förnuftet,  som säger åt mig att "ta det lugnt", varva ner. Ta saker och ting i din egna takt. Skulle jag välja att lyssna som mest på den sidan skulle jag inte behöva känna mig så stressad över att jag inte har fulltidsjobb just nu. Då skulle jag även kunna vänta några år innan delfinprogammet i Australien.
Skulle jag kasta in mig på det nu på direkten så skulle jag krascha totalt(även om det är en sak jag brinner för).

Jag har försökt med liknande saker förut. Att vara för snabb med saker och ting. Vissa människor klarar av att jäkta hela tiden, men tydligen inte jag. 3 exempel på det:

# Efter gymnasiet bestämde jag mig för att börja plugga vidare direkt. Naturvetenskapligt basår. Hur tänkte jag där kan man ju fråga sig. Jag som alltid haft svårt för matte osv. Men jag ville ju så gärna. Ville vara duktig. Jag klarade av de första månaderna i skolan men sedan blev pressen  på oss elever så hög att jag tog ut det över maten och började svälta mig istället. Sedan blev jag inlagd på mandos heldygnsvård med rullstol.

#Efter att ha blivit utslängd från mandos heldygsvård så vart jag så jävla rastlös. Man kanske kunde tänka sig att jag efter denna långa inläggning bara behövde vara hemma och vila mig ett par veckor men nejnej. Jag gick ut direkt och sökte efter heltidsjobb och diverse universitetkurser jag kunde plugga. Ingen vila här inte.

#Efter min resa till Sydafrika förra vintern fick jag ett bakslag, igen, och tappade massor i vikt. Vikten sjönk rejält och jag gick åter igen under den där magra kategorin. Jag var i fysiskt skick så jag borde suttit i rullstol. MEN där återigen kunde jag inte slappna av och vara hemma utan satte åter igen igång och sökte jobb och började sedan jobba några veckor senare. Med ett livsfarligt lågt bmi. Vad. Fan. Tänkte. Jag. På. Där?
Jag kunde dött helt seriöst!!




Så en STOR prövning för mig är att bara försöka vila och acceptera det läget att jag måste ta en "paus" nu.

  

 

J.

18 februari 2014 15:43

Jag tror på att man får det ens hjärta eftersträvar, alltid och oundvikligt. Det gäller att inte fastna i ett tunnelseende om HUR det ska gå till bara, allt kan hända på dem mest oväntade vägar och vis - med ett öppet sinne så verkar det tillslut som det du drömmer uppsöker DIG, istället för att du uppsöker drömmarna.

Fast jag tror faktiskt du VILL behöva kämpa, riktigt hårt - och känna den enorma kick och tillfredställelse som hårt arbete mot dina mål ger. Därför upplever du mycket motgångar och strul, för om allt flöt på och löste sig utan problem skulle det inte finnas den intensiva fight du behöver för att känna att du jobbar för dina mål!

Du har världens starkaste målmevdetenhet, verkligen, i love it :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har inte använt denna plattform på länge. Har väl typ inte orkat skriva, även om jag hade varit i stort behov utav det. Blir jävligt ledsen när jag läser mina tidigare inlägg, jämför med nu och inser att "nä det har fan inte hänt så mycket i mitt liv...

Nu är det sista veckan i skolan för mig, och jag kan ju verkligen säga att tiden har gått sjukt snabbt egentligen. Den 21a augusti 2016 startade utbildningen och jag tänkte då att "men guud det är ju hur lång tid som helst kvar tills juni 2017" men n...

Asså OMG vad längesedan jag bloggade. Sjuhelsike längesedan, haha. Typ sisådär ett halvår. Det händer på något sätt så mycket saker i mitt liv, rätt mycket kaotiska saker just nu. Mycket motgångar kan man säga. Ibland stannar man upp och tänker "hur ...

Hehe, hejsan svejsan. Såg igår att jag la ut mitt senaste inlägg den 3e december vilket ju var ett bra tag sedan. Jag överdriver inte när jag säger att det har varit galet mycket i skolan för mig nu innan lovet. Vi har haft många scenredovisningar , ...

Har ju alltid sagt det, att jag är en enorm känslomänniska. Många har irriterat sig och stört sig på detta. Som att det inte är okej att få visa sina känslor öppet. Här i vårat samhälle i Sverige ska man helst försöka hålla allting inom sig, inte öpp...