Jag tar min skolryggsäck då.

Där i har jag;

Skolböcker

Pennor

Lunchkuponger

Busskort

Läppbalsam

Örhängen (wtf?)

Läsbok

Två tuggummin

Småmynt

Mjukkräm för huden

Vilken totalt värdelös rubrik. Suck.

Jag river bort mina naglar. Yes, ni hörde rätt. Förut så bet jag på dem men sedan fick jag tandställning så då funkade inte det längre.

River bort hela nageln så det börjar blöda och blir stora öppna sår vilket gör väldigt ont. Sedan om man råkar få någonting i såret, tex apelsinsaft när man äter apelsin eller liknande gör det så himla ont.

Problemet är att jag inte vet hur jag ska få bukt med det. Man kan ju inte precis ha på stopp och väx, eftersom jag faktiskt inte har smak i fingrarna. Tänk vad äckligt om man hade det! River på naglarna när jag är stressad eller bara uttråkad.

Just nu är i princip alla mina naglar förutom tumnageln nedrivna.

Idag är det den 10e december - och jag har varit ledig ifrån skolan. Rätt skönt faktiskt. Jag tror jag behövde det. Älskar mig skola mer än allt på jorden men ibland blir det ändå bara för mycket. Har blivit pepprad med tusentals olika uppgifter av alla lärarna i skolan, som de dessutom förväntar sig att jag ska göra klart innan jullovet - som är om ca 2½ vecka.

Ursäkta men hur i helvete tänker de? Tror de att jag är någon supermänniska som klarar allt? Svar NEJ. Nog för att jag klarar mycket men där går gränsen.

Fick ett litet nervsammanbrott igår och bokstavligt talat  började störtgråta under en utav lektionerna. Det var längesedan jag grät så mycket som jag gjorde igår. Har hållt alla känslor inom mig under en längre period. Glömt bort hur det är att  känna sig ledsen. Ignorerad alla ledsamma tankar. Men nu brast allt på en gång och jag såg ut som en ledsen liten pandabjörn där jag satt i skolbänken. Dock en liten söt panda ;).

Som tur var så såg en utav mina lärare att jag var ledsen när nästa lektion skulle börja. Och vad gör inte den underbara människan då? Jo när hon startat upp lektionen frågar hon mig om vi kan gå ut och sätta oss utanför klassrummet, tittar mig i ögonen och säger:
Hur är det Sofie? Är allt som det ska? Jag såg att du såg lite ledsen ut i klassrummet. Ville bara kolla så att det var bra med dig.

 Jag menar... kan man ha en mer underbar lärare eller vadå? Hon förvånar mig varje gång. Har aldrig haft henne förut eftersom hon är ny på skolan för i höst och hon är nog den enda utav mina lärare som inte är jobbiga just nu. Den enda som inte vet så jättemycket om min bakgrund och är sådär jobbigt beskyddande. Dessutom är hon ung och härlig att snacka med. Som en tjejkompis nästan. Haha. Nåväl. Tack vare henne kändes allt med skolan lite bättre. Hon hjälpte mig att få någon liten struktur på alla mina arbeten iallafall. Så nu vet jag vad jag ska börja jobba med.

Ska plugga på judendomen har jag bestämt mig för. Nästa vecka är det ju prov för min del och visst kan jag tycka att det känns lite taskigt. Min klass fick 3 månader ungefär på sig inför det provet, jag får väl kanske 2½ vecka. Men vad tusan, det ska funka ändå.

Har spenderat en stund inne i stan med min nya vän Louise idag. En supermysig och härlig tjej. Gillade henne redan från första sekund. Ni vet när man träffar en person och bara känner att det klickar liksom. När alltid känns helt rätt. Det är väl ungefär så jag känner med Louise. Det känns BRA att vara i hennes sällskap om vi säger så och jag hoppas hon känner snarlikt, så hon inte typ hatar mig eller något i den stilen iallafall.

Snackade om allt mellan himmel och jord. Men som tiden rann iväg. Tyckte det kändes som 10 minuter med henne och ändå hade det gått runt 90 minuter. Men tiden går ju snabbt när man har kul.

Är helt själv nu hemma i min lägenhet. Mamma och syskonen har åkt till Dalarna. Har nyss vart ute och hyrt en film så den ska jag titta på ikväll. Jag, tv;n och ett paket glass blir det ikväll. Mer judendom orkar jag inte plugga iallafall. Kommer snart förvandlas till en jude om jag läser mer.  Nä , resten får jag ta imorgon.

<3

Oj, jag skulle knappt tro att det var sant. Sånt händer liksom inte mig. Det är inte likt mig att ha sådan tur. Men först skulle jag väl tro att det vore ett stort skämt, sedan skulle jag (när jag fått reda på att det inte var ett skämt) halvt svimma av.

Mycket pengar skulle gå åt till resor i alla dess former. Resor LÅNGT bort. Vi snackar om andra sidan jordklotet liksom. Drömresemålet är och har alltid varit Australien. Tänk att få surfa, träffa kängurur och snorkla i stora barriärrevet. Min stora dröm!

Sedan skulle lite pengar sparas. Jag måste kunna överleva även när jag kom hem ifrån min resa ;).

Dagens kategori där. Imorgon blir det en lugn dag eftersom jag inte har någon kurs i skolan. Ska förhoppnignsvis träffa söta Louise.

Puss på er!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Har inte så mycker erfarenhet utav killar och relationer direkt. Höhö. Har aldrig haft någon relation med någon.

Men jag antar att jag är en sådan som går mycket efter personlighet och insida. Visst kan han inte se ut hur som helst. Man kan ju faktiskt inte låta bli att titta på utsidan lite också, der är ädnå det man ser först utav en person. Men sedan spelar insidan en stor roll när man lärt känna någon. Jag har helldre en kille som är fin innuti än en som är supersnygg men en idiot.

Han ska vara snäll, omtänksam med humor samt kunna få en att skratta och vara på bra humör. Gärna vara lite romantisk också och tex komma förbi och överraska en med blommor någon gång ibland.

Större än mig ska han vara också, men det är nog ingen svårighet. Haha.

7 december. Herregud, snart har halva december gått. Snart är det här hemska året 2010 slut. Så otroligt skönt. Ni ska få en liten resumé av mitt år inom kort.

Men till dagens ämne.

Någonting jag vill ha mer än något annat just nu är nog ledighet. Känner att jag har bokat in mig själv på allt för mycket saker de senaste veckorna. Visst, älskar att vara upptagen men det känns nästan som det blivit lite för mycket nu faktiskt. Börjar känna att jag får magont/illamående av allt som jag ska hinnas med.  Skulle vara härligt med någon lugn hemmadag framför tv:n.

   Jag och min vän kaninen!

Jag har otroligt mycket drömmar om vad jag vill göra med mitt liv. 

Prio nummer ett är att gå ut skolan, en gång för alla. Jag tänker verkligen aldrig gå om något mer år på gymnasiet, den saken är säker. 

Sedan efter det vill jag plugga vidare. Drömmen vore att få komma iväg utomlands någonstans. Så långt bort från Sverige som man kan komma. Helst till USA eller Australien. Har ju som jag redan sagt mina två drömskolor i Hawaii och Los Angeles. 

Men om vi ska vara lite realistiska(för det måste man ändå vara någonstans)så kanske jag inte kan börja där direkt. Först måste jag få ihop pengar och sedan kanske börja någon utbildning här i Sverige innan jag ger mig av utomlands. Målet är att plugga marinbiologi i Göteborg. 

Vill också prova på lyckan inom skådespeleri lite känner jag eftersom jag ändå fått in foten i den branscen nu. Har gjort lite småsaker. 

Min största önskning just nu(kanske en dum en, men det struntar jag i) är faktiskt att bli av med mando. Ja nu kommer alla klaga på mig men jag känner att de har gjort sitt. Jag kan inte komma på en enda anledning till att fortfarande stanna kvar hos dem. Behöver dem inte. Jag är skyldig dem ett stort tack för att de räddade mitt liv i våras, visst, men samtidigt är det nog nu känner jag. De bara begränsar mig som det är nu.

Jag kan inte leva ut mitt liv till fullo nu när de finns runt hörnet. Känner mig ledsen/deppad/stressad på att jämt och ständigt behöva tänka på dem och oroa mig inför varje besök jag har där. Vara rädd och ha ont i magen, oroa sig för att man ska få skit av någon behandlare som inte tycker man är "duktig" nog. Få höra hur kass man är osv osv.... Det räcker ta mig fan. 

Utan dem tror jag faktiskt jag skulle må bättre. Iallafall känna mig lugnare. Gillar inte att jag ska ligga hemma och gråta varje dag på grund av mando. Men samtidigt tycker jag så fruktansvärt mycket om min behandlare så det skulle kännas taskigt att lämna honom bara. Herregud, låter som vi är ett gift par eller något. Haha. 

Vet hur mycket han tycker om mig (misstolka inte)och hur gärna han vill jobba med mig men jag kan ju inte bara tänka på honom. Måste göra det som känns bäst för MIG. 

Det var kvällstankarna alá Sofie det.

Min favoritårstid är definitivs sommaren. Kan komma på en massa fel om alla de andra. På hösten är det trist och blåsigt, på vintern alldeles för kallt och på våren för slaskigt. Men sommaren kan jag faktiskt inte komma på något fel med. Vissa kanske skulle säga för varmt men för mig kan det aldrig bli varmt nog.

Älskar allt som har med sommaren att göra. Värmen, ledigheten ifrån skolan. Sola och bada. Sommaren som var nu i år var dock den värsta i mitt liv då första halvan av den spenderades inne på mandos heldygnsvård sittandes i en jävla rullstol. Ush, det är för hemskt. Minnena därifrån är tyvärr minnen som alltid finns med mig också. Hur mycket jag än försöker går vissa inte att förtränga. Vissa minnen sitter som fastklistrat innanför panngloben i skallen på mig. Men sommaren 2011 dåfasen. Då liver jag livet, oavsett vad folk säger.

<3